Tidens – eller osamtidighetens – tecken. I.

Språket avslöjar oss – och ännu mer, avslöjar tid och samhälle. Modeorden som dyker upp, nyord som snabbt föråldras, ord som fångar nya företeelser och förändringar. Orden och språket blir ofta bärare av ideologier och trender. De speglar samtiden. I denna artikel, ursprungligen ett anförande hållet vid ett möte med Kyrklig samlings samarbetsråd på Finlandsinstitutet i Stockholm i oktober 2023, ger Anders Björnsson några exempel på hur språket förändrar verkligheten och verkligheten förändrar språket. Anders Björnsson är författare, publicist och historiker, tidigare verksam bland annat som vetenskaplig medarbetare i Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. 1997–2012 var han ordförande i Svenska Humanistiska Förbundet, grundat 1896. Senast utgivit, tillsammans med Björn Rombach, forskarantologin Lägga döden till rätta. Hur död administreras i vårt samhälle (Santérus förlag).

Tidens tecken heter en bok som jag och min kollega Björn Rombach, företagsekonom, tog initiativet till. Den utkom för femton år sedan och är ett slags lexikon över politiska modeord, ett för varje bokstav i alfabetet. Det som slår mig, när jag nu bläddrar i boken, är hur mycket som redan är föråldrat där, som inte längre är modernt och moderiktigt. Hur många har till exempel såpa och örådisering i på läpparna? Och vad är numera så speciellt med Rinkebysvenska, när den officiella språkvården råder oss att tala och skriva precis som vi vill? Inte bara invandrare utan vi alla tycks ha blivit främlingar i en språkkanon eller en språknormal som ständigt utsätts för förhandling. Det som nyss hette berättelse kallas idag narrativ.

Vi omges dagligen av olika typer av ljudbrus eller meddelanden som vill påkalla men nog ofta avtrubbar vår uppmärksamhet – fast det är nog inte nödvändigt att vi behöver ta till uttryck som jingel eller medialisering för det. Ord kan bli irrelevanta utan att företeelserna, som de betecknar, försvinner. Kanske saknar jag i boken ett ord som värdegrund – eller värdegrundsflum, som jag brukar säga. Fenomenet är alltjämt aktuellt.

Vi omges dagligen av olika typer av ljudbrus eller meddelanden som vill påkalla men nog ofta avtrubbar vår uppmärksamhet