Gunnar Rosendal skriver: »Vi kan nu i ro tillägna oss allt vad högtiderna har givit oss och tillämpa det på det praktiska livets mångahanda förhållanden.» Den liturgiska färgen är växandets gröna – med ett par undantag.
Idéhistoriskt sett hör nazismen hemma i denna tankesfär. I allt väsentligt är den så präglad av Darwin att den kan beskrivas som en darwinism omsatt i praktisk politik.
SPT menar att Lejon har helt och hållet rätt i detta, och framhåller i stället den traditionella och synen på det kristna äktenskapet som en livslång förening mellan en man och en kvinna.
Lyckan eller sällheten eller det goda livet (beata vita) i sin fullhet är alltså människans telos. Vi kan emellanåt redan nu få en smak av detta, men helt och fullt först en gång i framtiden. Gud är både källan till lyckan och människans livsmål.
Ändå ansågs den av vissa vara ett hot mot den religiösa enheten, som också uppfattades som grunden för statens enhet och bestånd. Därför hade det flera gånger varnats för sådana sammankomster, och det 1726 utfärdade plakatet inleds också med orden »Kungl. Maj:ts förnyade plakat…»