I en personligt skriven artikel redovisar författaren, som är pastorsadjunkt i Mullsjö-Sandhems församling, sina erfarenheter av utbildningen till präst. Kritiken är hård, men det är en kritik som även framförts av andra nyvigda präster i några debattartiklar i Kyrkans Tidning (KT). Konformismen är hård på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (SKUI) och kyrkans grundläggande dogmatik är starkt marginaliserad jämfört med tidstypiska trendteologiska åsikter. SPT har bett SKUI:s rektor Kenneth Nordgren att i ett kommande nummer redogöra för utbildningen och för hur ett åtgärdsprogram ser ut.

Så här, ett år efter prästvigning, vill jag försöka säga något om utbildningstiden sedd i backspegeln. Redan inledningsvis kan jag slå fast att teologisk bredd inte är något som präglar utbildningen utan dessvärre rådde snarare det motsatta. Som prästkandidat med bakgrund i EFS och Oasrörelsen var det ofta trångt. Känslan av att min teologiska profil i klassisk kristen tro inte är accepterad var vanligt förekommande. Det finns givetvis de som har en annan bild av sin studietid än jag, sannolikt bland annat på grund av olika teologiska grundhållningar. Det ska också sägas att jag skriver denna artikel för att jag tror att det både är möjligt och alldeles nödvändigt att se över och förbättra utbildningen för att bli präst i Svenska kyrkan.

Akademi och kontakt med stift

För den som vill bli präst inom Svenska kyrkan finns en given studieplan som alla som studerar teologi måste följa för att kunna bli antagna till slutåret på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (SKUI). Många upplever språkstudierna och uppsatserna som de kurser som kräver mest tid och engagemang. Så var det även för mig.

Noterbart är att det för att bli präst i Svenska kyrkan inte krävs att man läst en enda poäng kyrkohistoria. I vissa fall läser man något om dogmatik och dogmhistoria i Svenska kyrkans grundkurs men det beror helt på vem som är ansvarig lärare. På flera av Svenska kyrkans folkhögskolor undervisas det inte om detta, vilket kan vara en förklaring till den närmast totala okunnigheten om våra bekännelseskrifter, som jag mött både bland prästkandidater och präster.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in