Utbildningssituationen för kyrkomusiker

Författaren, som är kyrkomusiker i Falkenberg och medlem i SPT:s redaktion, går i denna artikel igenom utbildningssituationen vid olika lärosäten och folkhögskolor. Vad görs och hur kan det bli fler kyrkomusiker?

I tider av kyrkomusikerbrist känns det angeläget att lyfta läget hos Sveriges kyrkomusikerutbildningar och andra aktörer som jobbar med dessa utbildningar och som önskar skapa intresse för dessa.

För att bli kyrkomusiker kan man antingen gå en folkhögskoleutbildning (kantorsprogram) eller studera vid musikhögskola (kandidat tre år och master ytterligare två) men helst båda. Musikerns yrke är ett skicklighetsyrke, där mycket tid måste läggas på övning. Man ska förutom djup kunskap också ha stor bredd, det vill säga behärska musiklära, olika genrer, körledning, dirigering och flera instrument och sång på en hög nivå. Optimalt är att börja som barn med instrumentlektioner och körsång för att ha en chans att klara inträdesproven vid skolorna. Det finns förvisso vid folkhögskolorna preparandkurser, men även för att komma in på dem behöver man viss färdighet.

Denna artikel skrivs för att ta tempen på utbildningssituationen i Sverige

Kyrkomusiker delas in i tre kompetenser: A, B och C. En C-behörighet får man efter en kantorsutbildning, som går att läsa vid både folkhögskola och universitet. B-behörig blir man efter avlagd kandidatexamen, och A-behörig efter masterexamen; båda dessa behörigheter ges endast efter universitetsstudier. Under flera år har man även kunnat låta validera äldre utbildningar, så att man med sådan plus yrkesverksamhet kan erhålla behörighet A.