Frihet och auktoritet
Det är nämligen otvivelaktigt så att det för dagens människa inte handlar bara om Kyrkan: Den sekulariserade människan uppfattar Gud själv som frihetens fiende. ...

Kyrkan är inte en auktoritet i vanlig mening, liksom Gud inte är någon auktoritet, och inte heller Evangeliernas Kristus, ty auktoriteten är för oss alltid något yttre. Gud är inte en auktoritet som binder, utan den Sanning som befriar.

Paul Evdokimov, Den dåraktiga Gudskärleken (1973)

Individualism?
Också i en jag- och individfixerad kultur som vår kvarstår frestelsen att uppgå i en utslätad kollektivitet, i synnerhet i dess tekniskt medierade gestalt. Man blir ett jag på samma sätt som andra jag. Man skaffar sig en profil som alla andra profiler och reagerar med samma mekaniserade respons som alla andra. Man kanske till och med opererar om sig bara för att i slutändan se ut som alla andra opererade kroppar.

Hans Ruin, Svenska Dagbladet 27/5 2022

Uppbrott och förvandling – inför ett nytt år
I Kyrkan i dag tycker vi så ofta att vi bara möter samma gamla värld och inte Kristus och hans rike. Vi förstår inte att vi aldrig kommer någon vart, därför att vi aldrig lämnat något bakom oss. Att lämna något för att komma någonstans ... Det är början, startpunkten för sakramentet, vilket för dess förvandlande makt och verklighet.

Alexander Schmemann, För världens liv (1970)

Förnuft och känsla?
Allt oftare påstås det att våra känslor beror på att vi skulle vara »skapade så här». När det motiverar en revision av tron, avvisas något grundläggande: förståelsen av frälsningen. Att Gud blir människa som lider och dör beror ju på arvsynden, den för alla gemensamma läggningen, sedan de första människornas syndafall, att vända sig bort från Guds vilja med den egna existensen och hela skapelsen. Vi kan spekulera i hur den förs vidare, men arvsynden orsakar en oordning i skapelsen och i oss, vilken driver oss till att, i smått och stort, agera mot Skaparens intention, med motivet att vi inte »kan» annat, och i tron att Jesus uppmaning att bära våra kors inte gäller där vi inte känner för det.

Thomas Idergard, Dagen 2/9 2022