Evigt missnöje i världen, evig salighet i himlen?
Det är ett missnöje som jag skulle vilja karakterisera som de stora förväntningarnas missnöje. Den fulla sysselsättningen och den sociala tryggheten och den år från år snabbt stigande standarden har skapat en ny tillförsikt hos alla inför framtiden, men har också skapat en stigande otålighet över att det inte går fortare än det gör.
Tage Erlander, tal januari 1956
Sprängda portar
Uppståndelsen är inte bara en fortsättning, som om man kunde skaka liv i de döda, det döda, bara man skakar tillräckligt. Den är en ny skapelse, ett nytt liv, skapat mitt i dödsriket, ett liv som bryter fram ur det, som får dess portar att brista. Det gäller också dig, den död du står mitt i när du är rädd, ångestfylld och övergiven, också portarna till ditt dödsrike är färdiga att sprängas. Men först måste du släppa in den dödsdömde och övergivne, han vars namn skall skydda dig när du går.
Samuel Rubenson, Pilgrim 1/2014
Dagens gift
Politiker, skola och föräldrar – vi behöver alla visa att tioåringar klarat sig utan smarta telefoner, att 12-åringar mår bättre utan Tiktok, att 14-åringar inte gagnas på något sätt av att ha Youtube i mobilen. Vi säger saker som att »vi måste rädda klimatet» – men kan inte ens rädda våra egna barn från det gift som förslöar deras sinnen. Hur är det möjligt?
Susanna Birgersson, Axess 2/2024
Kyrkans ämbete – eller ämbeten?
Visst kan man tala om kyrkans ämbete, och i den meningen se detta, det vill säga ämbetet/vigningstjänsten som ett/en, men det betyder ingalunda att uppdragen inom vigningstjänsten är identiska, eller att man obehindrat kan hoppa mellan dessa. Till detta kommer att det är en avgörande skillnad mellan en diakon å ena sidan, och en präst och biskop å den andra.
Markus Hagberg, Kyrkans Tidning 15/2 2024