1 Mosebok 18 – förbön eller teologiskt samtal?
Att profeter i det gamla Israel kunde ägna sig åt förbön är tydligt, även om det är omdiskuterat i vad mån detta var en av deras huvuduppgifter. Den stora förebedjaren i Israel är annars Mose, som i denna roll har fått en svensk avhandling: Erik Aurelius, Der Fürbitter Israels (1988).
Artikelförfattaren är professor emeritus i Gamla testamentet vid Lunds universitet. Han analyserar här berättelsen i 1 Mosebok 18:22–33 och ställer frågan om den ska ses som en förbön eller som ett teologiskt samtal mellan Abraham och Gud. Analysen inkluderar textens form, innehåll och teologiska implikationer. Vi får svaret att människans frågor, också djärva och utmanande, har sin plats, men att Guds Ord har utslaget.
Berättelsen i 1 Mos. 18:22–33 är en gåtfull text. Inte så att den innehåller någon språklig oklarhet eller en handling som är svår att följa. Allt är klart och tydligt. Men redan när vi ställer frågan om genre infinner sig problemen.
I äldre tid sågs texten allmänt som en förbön. Så rubriken i 1917 års svenska översättning (»Abrahams förbön för Sodom»), i Bibel 2000 möjligen något nertonat (»Abraham ber för Sodom»). Även internationellt är detta regeln, med 2020 års danska översättning som ett intressant undantag (»Abraham forhandler med Gud»).
Att profeter i det gamla Israel kunde ägna sig åt förbön är tydligt, även om det är omdiskuterat i vad mån detta var en av deras huvuduppgifter. Den stora förebedjaren i Israel är annars Mose, som i denna roll har fått en svensk avhandling: Erik Aurelius, Der Fürbitter Israels (1988).
