När man har uppnått en mer aktningsvärd ålder, 75–80 så där, och träffar gamla vänner, tar samtalsämnena aldrig slut. Man kan sitta och pladdra hela natten. Kärast av allt är att tala om kyrkan, om ärkebiskopar och biskopar, om präster som bär sig illa åt, om församlingar som är på dekis och om hur allt går mot sin upplösning. Det verkar vara roligare att tala om sådant som går dåligt än sådant som går bra.

Denna artikel är för inloggade användare

Registrera din e-postadress för att få tillgång till fler artiklar och vårt nyhetsbrev.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in