Kristendom och nationalism i ett historiskt spänningsfält

Zacharias Topelius och det lutherska nationsbygget

Författaren är teologie doktor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och arbetar i dag med frågor om mänskliga rättigheter vid Svenska kyrkans kyrkokansli. Artikeln bygger på hennes doktorsavhandling En ny luthersk nation: Ideal och motbilder i Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius (Uppsala universitet, 2025) som finns tillgänglig i fulltext via den nationella databasen DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet).

Frågan om kristendomens relation till nationen har under senare tid åter blivit föremål för reflektion och debatt i kyrkliga sammanhang. Det handlar inte minst om hur kristen tro historiskt har samspelat med framväxten av nationella identiteter och hur detta arv kan förstås i dag. I ett längre historiskt perspektiv framträder ett fält där kristendom och nationalism ofta varit nära sammanflätade, samtidigt som deras inbördes relation varit mer komplex än vad senare tiders distinktioner ibland antyder.

Mot denna bakgrund blir det intressant att återvända till 1800-talets europeiska idévärld där dessa frågor bland annat förmedlades genom den historiska romanens litterära form. När den finlandssvenska författaren och akademikern Zacharias Topelius började publicera Fältskärns berättelser som följetong i Helsingfors Tidningar på 1850-talet befann sig Finland i en brytningstid. Efter 1809 var Finland ett autonomt storfurstendöme inom det ryska imperiet, samtidigt som föreställningen om Finland som en egen nation höll på att ta form.

Liksom flera andra europeiska författare såg Topelius den historiska romanen som ett medel för nationsformering. Inspirationen kom från Sir Walter Scott vars historiska romaner uppmuntrade författare över hela Europa att utforska nationell identitet genom litteraturen. I Finland blev Topelius en av Scotts främsta arvtagare och inspirerades av Scotts Waverley-serie, varav Ivanhoe (1819) utgör den mest kända utgåvan.

Kristendom och nationalism i det nordiska 1800-talet

I Fältskärns berättelser (1853–1867) skildrar Topelius Sveriges och Finlands gemensamma historia från Gustav II Adolf och det trettioåriga kriget fram till Gustav III:s statskupp 1772. För första gången gestaltades stormaktstidens och frihetstidens historia ur ett finländskt perspektiv.

Romanen blev snart en av de mest lästa i både Finland och Sverige. Tack vare följetongsformatet, de stora bokupplagorna, illustrationerna av konstnärerna Carl Larsson och Albert Edelfelt samt den gemensamma svenskspråkiga bokmarknaden i Sverige och Finland nådde verket en mycket stor läsekrets. Under lång tid var Topelius Albert Bonniers bäst säljande författare.

Bland Topelius mest citerade källor i verket återfinns Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien (1823–1893). Fältskärns berättelser kan därmed förstås som ett finländskt, skönlitterärt svar på Fryxells omfattande historiska framställning.

I Sverige lästes verket som en del av den svenska nationsformeringen eftersom Topelius gestaltade Finlands och Sveriges förflutna på ett sätt som gjorde att svenska läsare i hög grad kunde identifiera sig med framställningen – detta trots verkets tydliga finländska perspektiv. Fältskärns berättelser kom således att forma flera generationers föreställningar om Finlands och Sveriges delade historia.