Kyrkomöte eller religionskongress?
Till Svenska kyrkans kyrkomöte 2026 har det kommit in 89 motioner. Malin Persson, administrativ chef för kyrkomötet, låter meddela att »motionerna är ett viktigt uttryck för Svenska kyrkans demokrati --- Nu ska frågorna beredas, diskuteras och beslutas om.»
Till Svenska kyrkans kyrkomöte 2026 har det kommit in 89 motioner. Malin Persson, administrativ chef för kyrkomötet, låter meddela att »motionerna är ett viktigt uttryck för Svenska kyrkans demokrati --- Nu ska frågorna beredas, diskuteras och beslutas om.»
Som bekant genomförs kyrkomötet i två sessioner. Den första består av utskottsarbete (29 september–2 oktober), medan kyrkomötet i sin helhet debatterar och fattar beslut under den andra (16–18 november). 251 folkvalda ledamöter förväntas delta. De har utsetts i ett val där mindre än 20 procent av de röstberättigade har röstat. Av dessa folkvalda är kvinnor i majoritet (55,3 procent).
På andra håll i världen häpnar man över att biskoparna inte har rösträtt i kyrkomötet. De som i allmänkyrkliga sammanhang förväntas ta ansvar för Kyrkans lära borde ju ha självklar plats och beslutsrätt tillsammans med andra ämbetsbärare.
Nej, i stället är det nomineringsgrupper som styr. Deras agenda utgår som regel inte från det som finns formulerat i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, utan från andra idéströmningar, inte minst ideologiska. Även över detta häpnar man i andra kyrkor. Det är exempelvis slående att Socialdemokraterna fortfarande är den största nomineringsgruppen i kyrkomötet, nu med 71 av 251 mandat. De brukar f.ö. sjunga Internationalen vid gruppens inledande samling, men förmodligen stannar de, klokt nog, efter första versen. Den andra versen lyder nämligen så här:
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar står oss bli.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
Andra grupper har andra utgångspunkter, inte sällan med direkta eller indirekta kopplingar till partiorganisationer. Ytterligare andra verkar ha som huvudärende att driva HBTQI+ärenden. Ibland sammanfaller rent politiskt drivna uppfattningar med »woke»-agendan, vilket gör att allianser uppstår som bildar starka gruppen när beslut skall fattas.
Vad blir då resultatet när nomineringsgrupper inte utgår från Bibeln, bekännelseskrifterna eller undertecknade ekumeniska överenskommelser utan från en folkvald församlings åsikter i nomineringsgruppernas form?
Den mest omskrivna är väl den (S)-motion som driver åsikten att Svenska kyrkan skall ha en enda äktenskapssyn (2026:76), nämligen den som inte längre accepterar den traditionella äktenskapssyn som kyrkan haft i tvåtusen år, den där äktenskapet är förbehållet relationen mellan en man och en kvinna. Motionen stöttas av andra nomineringsgrupper.
I vissa delar stöds den av ett strikt liberalteologiskt resonemang. Det gör inte saken bättre, eftersom den hållningen varken är biblisk eller allmänkyrklig. Därför tar SPT kraftfullt avstånd från den nu drivna linjen, vilket tydligt markerats i flera tidigare nummer.
En del motioner har alltså ingen som helst förankring i något traditionellt teologiskt resonemang eller i teologisk sakkunskap, varken från allmänkyrklig eller mer specifikt svensk-kyrklig kontext.
Även på politiskt håll kan det dock finnas poänger. S-motionen med rubriken »Kunskapslyft om Svenska kyrkans evangelisk-lutherska tradition» (2026:3) pekar på ett stort bekymmer, nämligen att kunskapen om evangelisk-luthersk tro är begränsad. SPT ser dock att det kan bli problem när man inom Svenska kyrkans ram skall formulera vad denna tro eller tradition innehåller och innebär.
Vi har bland annat fått exempel på teologiska underlag och skrivelser, även i kyrkostyrelsesammanhang, som visserligen hänvisar till Luther och luthersk tradition, men som innehållsmässigt ändå kraftigt avviker från densamma. Sola Scriptura, solus Christus och sola gratia har varit självklara lutherska utgångspunkter, men nu kan själva Bibeln avfärdas. Jesus ses som en av religionsstiftarna och gärningslära förkunnas eller förordas de facto. Intentionen i denna motion är alltså god, men kunskapsinnehållet måste då också vara sant och gott om det skall bära frukt ute i församlingarna. Liknande resonemang förs när det gäller en motion om att uppmärksamma det kommande 500-årsjubileet av Augsburgska bekännelsen (2026:44, POSK och S) (2026:55, Himmel och Jord)
En motion som skrivits i »woke-andans» fotspår, med identitetspolitisk och normkritisk agenda, är Vänsterns (ViSK:s) om »Könsneutrala pronomen». Man önskar att kyrkostyrelsen skall återkomma till kyrkomötet »med förslag på ändringar i kyrkoordningen och andra styrdokument som innebär att könsrelaterade pronomen byts ut mot hen eller att omskrivningar görs så att könsrelaterade pronomen undviks.» Vad önskar man att nästa steg skall bli? En reviderad bibelöversättning enligt samma riktlinjer? Man önskar f.ö. även en ny s.k. »transhearing» (2026:35, ViSK).
Mer vällovliga, men också oförargliga, motioner finns naturligtvis också i den samlade motionshögen. I en betonas behovet av ekonomiskt stöd till pastorat/församlingar pastorat som har stora kriminalvårdsanstalter i sitt område. Detta för att kunna bedriva ökad verksamhet på anstalterna (2026:4, Frim. kyrka). I en annan önskar man att kyrkostyrelsen skapar incitament att införa undervisningstid för organister för att främja rekryteringen av kyrkomusiker (2026:8, FiSK). Ett ytterligare exempel är Frimodig kyrkas med önskan om »Kyrkohandboken på fler språk» (2026:51).
Klimat- och hållbarhetsfrågor kommer naturligtvis också upp. Så önskar man exempelvis i en motion (2026:9, FiSK) att kyrkomötet uppdrar till kyrkostyrelsen att föra dialog med staten när det gäller satsningar på energiomställningar, eftersom kyrkans mål är att bli klimatneutral till år 2030. En annan är De grönas »Klimatsmarta och hållbara måltider» (2026:38, DGSK), en tredje den om »Kontinuitetsskogar» (2026:52).
Andra exempel på motioner är en om att avskaffa spärren för att erhålla mandat i kyrkomötet (2026:15, SDSK). En annan har mer läroinriktning. Man önskar »säkerställa att kyrkoordningen inte kan tolkas som att Svenska kyrkans lära är ett uttryck för dagsaktuell politik, utan att samtidstolkningen alltid sker med förankring i kyrkans tro, bekännelse och lära» (2026:18, SDSK).
De gröna (DGSK) önskar att kyrkostyrelsen kraftfullt ska ta ställning mot ett slöjförbud (2026:24), men även anta »etiska riktlinjer för artificiell intelligens» (2026:39, DGSK). I en (S)-motion vädjar man om engagemang för folkrätten (2026:47), i en vänstermotion »Stöd FN:s kärnvapenförbud» (2026:53, ViSK). En viktig fråga som lyfts i ett par motioner är vikten av kyrkans stöd till förföljda kristna (2026:30, SDSK; 2026:62, BKS).
Motionerna har mycket stor ämnesmässig vidd. Ur teologisk synvinkel spretar de betänkligt. Ser man Svenska kyrkan som den allmänneliga Kyrkans del i vår del av världen, studsar man stundtals till rejält. Är det verkligen ett kyrkomöte och inte snarare en religionskongress som möts, där folkvaldas tankar blandas och lyfts upp, ibland med religiösa inslag, ibland endast med kvasireligiösa? Var i dokumenten finner man Jesus och en längtan efter Hans närvaro? Vad händer?
SPT ser många risker i det som skall beslutas, men även möjligheter som skulle kunna förvaltas väl. Alltså: Risker och möjligheter, deformation av det som egentligen är Kyrkan, eller omvändelse och reformering. Som Magnus Persson fyndigt formulerat saken: »Deformation sker när kyrkan korrigerar Ordet. Reformation sker när Ordet korrigerar kyrkan.».
För övrigt instämmer SPT i advokaten Andreas Stenkar Karlgrens kommentar i Kyrka & Folk (nr 8/2026): »Ett kyrkomöte kan ändra kyrkoordningen och upphäva tidigare beslut. Det kan besluta om ordningar, bestämmelser och handlingslinjer. Men det kan inte genom majoritetsbeslut ändra den tro och bekännelse som kyrkoordningen säger att kyrkan är bunden av»
Andreas Stenkar Karlgren
Per Ewert
SPT
