Alla helgons dag

Helgonen

»O, vilka under helgonen äro»

Alla helgons dag har sin historiska bakgrund i en »alla martyrers dag» som började firas redan under förföljelsetiden på 300-talet. Dagen utvidgades och blev så småningom en alla helgons fest.

Vi kan tacka Gud för helgonen, för de exempel han genom dem gett på sin barmhärtighet och frälsning och för de andliga gåvor kyrkan får genom dem. Helgonen ber för kyrkan. Deras exempel kan stärka vår tro. Vi kan sträva efter att efterlikna dem och deras gärningar.

Alla helgons dag firar och aktualiserar gemenskapen med »Guds trogna i alla tider». Kyrkan är inte bara en världsvid gemenskap utan också en tidsvid. Alla helgons dag är en kyrkohögtid, en kyrkans släktfest. Bland Guds trogna intar helgonen en särställning som »pelare» (Upp. 3:12) och förebilder, anmödrar och anfäder. Själva är de dock sällan medvetna om sin roll, sv. ps. 572, vers 3.

Helgonen är människor som varit (och är!) trogna på det sätt som här i tiden inte är så njutbart utan snarare tvärtom, den typ av trohet som kan formuleras: jag kan inget annat. Den är ofta förenad med lidande och hör samman med Kristi trohet intill döden på korset. Helgonen är människor som levt/lever i Kristi sinnelag (Fil. 2:5–11).

Liturgisk färg Vit

Psalmer