Alla själars dag

Vårt evighetshopp

»Till att ge er en framtid och ett hopp»

För den vanlige svensken är Allhelgonahelgen »gravsmyckningshelgen» med både sorg över de döda och längtan till ett liv bortom döden. För att vara trogen mot kyrkoåret bör vi förlägga

detta till Alla själars dag och låta Alla helgons dag vara just alla helgons.

Det är pastoralt angeläget att känna igen människors längtan efter ett hopp, en framtid efter döden och ett liv starkare än döden. Omsorgen om de döda tillhörde den tidiga kristna kyrkan karaktäristika och var något den vann förtroende på. Förbön för de döda förekom tidigt, liksom »fest till de dödas minne». Det ledde till dagen till alla dödas minne – Alla själars dag/fest. Man kan denna dag låta påskljuset/dopljuset vara tänt. Påskljuset (Kristi uppståndelse) och dopljuset (när hans uppståndelseliv blir vårt) är den kristna trons svar på den längtan efter liv starkare än döden som ljusen på gravarna uttrycker.

Minnesgudstjänster och kyrkogårdsandakter ersätter inte högmässan. I den kan man däremot be för de döda, om hjälp i sorgen och saknaden och om nåd att rätt möta sin egen död. Högmässan kan avslutas på kyrkogården med bön och pilgrims- och himlasånger.

Liturgisk färg Grön. I mässa firad till de dödas minne: violett/blå eller svart. Under veckan grön.
Under veckan 4 nov. Carlo Borromeo, biskop († 1584), vit
Texter Job 17:15–16, 1 Kor. 15:35–49, Joh. 6:37–40, Ps. 116:1–9

Psalmer