Andlig vägledning för ungdomar

»Give me that old time religion»

»Det är inte lätt att tala till er om samlevnad, för några av er som är här behöver höra vad Bibeln lär om rätt och fel medan andra behöver höra att det finns förlåtelse och nåd.» Ungefär så inleddes en ungdomskonferens i Storsalen menighet i Oslo som jag hade tagit med en grupp ungdomar till. Under flera år åkte vi med konfirmander och unga ledare med tåg till Oslo på sportlovet, bodde på golvet i Storsalen och deltog i deras lovsång och undervisning. Under vistelsen besökte vi alltid också synagogan, Hjemmefrontsmuséet och Oslo Bymisjon.

När jag vid ett av dessa besök berättade för föreståndaren på bymisjonen/stadsmissionen var vi bodde under Oslovistelsen satte han upp ett förvånat ansikte och frågade: »Er du klar over at Storsalen og vi er på litt av et teologisk kollisjonskurs?» Jo, det var jag ju. Men man måste kunna hantera både behovet av klassisk biblisk undervisning och den konflikt som kan uppstå mellan ideal och verklighet i den enskildes liv.

Lejon i predikstolen och lamm i biktstolen

Jesus är först och främst barmhärtig. Men han gick i döden för våra synder och det är blodigt allvar. I filterbubblornas och enögdhetens tid behöver unga kristna få hjälp att hålla bägge dessa tankar i huvudet samtidigt. Det finns en tid för förkrosselsens tårar men också en tid för morgonens jubel och tilliten till den Herre som möter oss och räcker oss det nya livet.

Man brukar säga att prästen ska vara som ett lejon i predikstolen och ett lamm i biktstolen. Det är ett gott råd även när det gäller andlig vägledning för unga, men det förutsätter att de inte bara får möta det ena. Och kärleken och omsorgen måste vara vägledande både i förkunnelse och själavård. En god vän brukade säga om jobbiga ungdomar: »Man måste älska ihjäl dem». Om vi inte låter kärleken leda vår gärning är vi inte mer än en skrällande cymbal.