Anglo-katolsk succession

Den 22 mars 2026 meddelades att till ny kyrkoherde i Walsinghams  pastorat i Norwich utnämnts Rev Canon Dr Andrew Bishop, som i dag är kyrkoherde i Croydon. Han efterträder Rev. Dr Harri Williams, som blivit rektor vid St. Stephen’s House i Oxford. Även om pastoratet är ett landsbygdspastorat har det ansetts vara en betydelsefull tjänst, då det är inom pastoratets gränser som såväl den anglikanska som den romersk-katolska helgedomen för Vår fru av Walsingham är belägen.

Den nye kyrkoherden har en god presentation av sina företrädare att läsa i boken Vicars of Walsingham 1921-2021. Boken är skriven av William Davage, som tidigare varit Priest Librarian vid Pusey House i Oxford. Den kom ut 2021 för att markera att Alfred Hope Patten tillträdde kyrkoherdetjänsten i Walsingham hundra år tidigare, 1921. Hans livsgärning innebar återupprättandet av Walsingham som pilgrimsort genom att återställa helgedomen för Vår fru av Walsingham, som med tiden blivit ett blomstrande pilgrimsmål och en central plats för den anglokatolska förnyelserörelsen i Church of England.

Arvet efter Hope Patten, som var kyrkoherde där fram till sin död 1958, är tydligt i Shrine of Our Lady of Walsingham, som också många svenskar återkommande har besökt. I boken beskrivs även en annan aspekt av arvet efter Hope Patten, nämligen de församlingar han förestod. När Hope Patten avled rekryterades en ny priest administrator till helgedomen av dess styrelse (the Guardians), medan en kyrkoherde tillsattes enligt gängse ordning. Det är visserligen inte orimligt, med tanke på arbetsbördan, att dela upp de två uppdrag som var Hope Pattens, men som hans efterträdare som priest administrator, Colin Stephenson, har påpekat i sin självbiografiska bok Merrily on High, kom detta i viss mån att distansera helgedomen från församlingen.

Berättelsen om åtta kyrkoherdar under hundra år är på en gång lokalhistoria och personporträtt, som påminner om äldre tiders minnesteckningar i Svenska kyrkan. Samtidigt blir den mikrohistoriska framställningen makrohistorisk, då den knyter samman Walsinghamherdarnas tjänstgöring med deras delaktighet i hundra år av engelsk kyrkohistoria.