Ännu en spaning efter det hopp som flytt, I

I denna dubbelartikel går författaren, SPT:s redaktör än en gång på spaning efter hoppet. I en tidigare artikel, publicerad i nr 23  /2021, låg fokus på hoppet och hopplösheten i litteratur och samhälle. Denna gång ligger fokus mer dels på hur den kristna tron och Nya testamentet, förstår hoppet och dess grund, dels på de senaste decenniernas samhällsutveckling. Å ena sidan har mänsklighetens tillvaro aldrig varit så trygg, å andra sidan präglas samhället av mycket rädsla, otrygghet och ett förlorat hopp.

Ordet hopp är oväntat nog en sällsynt delikatess, för att inte säga obefintligt, i evangelierna. Med tanke på att hoppet är så centralt i människors medvetande, i kultur och litteratur, i politik och ideologier, i media och vetenskap är det förvånande. Om hoppet i dessa sammanhang har jag skrivit i en tidigare artikel i SPT (nr 23/2021).

Men att begreppet hopp lyser med sin frånvaro i evangelierna är mer förbluffande eftersom hoppet i kristen tro är en av de tre teologiska kardinaldygderna: tro, hopp och kärlek. Så varför denna tystnad om hoppet i evangelierna? Och hur ser hoppet ut i övrigt i Nya testamentet? Jag vill därför i denna artikel fortsätta att reflektera över hopplöshet och hopp ur kristen synvinkel, i det bibliska sammanhanget men också i vår tid.