Prost
Här finns alltså en avgörande förändring från tron på uppenbarelsen till tro på känslan, på upplevelsen. Men vi kan också uttrycka det så här: en förflyttning från sanning till relevans. Att inte ge det som är sant och som är kyrkans unika budskap utan det som känns bäst, passar bäst just nu.
När vi kombinerar denna tro på att historien är viktig och en del av den allmänna uppenbarelsen med den särskilda uppenbarelsen i Kristus, får vi syn på ett underbart mönster som vi kan kalla frälsningshistorien.
Tron är som kärlet som tar emot eller handen som sträcks ut för att ta emot gåvan. Tron har sin blick på Jesus och undrar nyfiket vad han skall göra.
Om man kort söker teckna en sammanfattande grundbild för allt som strömmat in i den tid vi fick, är nog postmodernismen den bästa men förstås förenklade bilden.
Detta är den tid vi fick. Sekulariseringens tid. Kanske är det sekulariseringen som påverkar oss allra mest. I vår vardag. I vår kyrka. Sekulariseringen är både svår att fånga i en enkel formulering och lätt att se. I vårt land handlar den framför allt om den kristna trons marginalisering.