Trons upplevelse och uppenbarelse konkurrerar inte med varandra utan kompletterar. Men om det uppstår obalans mellan dem, mellan den personliga erfarenhetens trosupplevelser och den objektiva Gudsuppenbarelsen i Kristus och i Skriften, så blir det mer komplicerat. Anders Reinholdson, prost och f.d. kyrkoherde i Sätila, tar i denna dubbelartikel upp den förskjutning från objektiv uppenbarelse till subjektiv upplevelse som långsamt men tydligt skett under de senaste tvåhundra åren. 

Förnuft och känsla är Jane Austens första roman (Sense and sensibility, 1811). Marianne Dashwood, en av huvudpersonerna, är impulsiv och låter sig lätt dras med i de stora känslornas spel. Hon är motsatsen till sin förståndiga och balanserade syster Elinor. Marianne faller passionerat och romantiskt för den opålitlige Johan Willougby, medan Elisabet stoiskt behandlar nyheten om att den hon älskar, Edward Ferrars, är trolovad med en annan. Vi är då i övergången mellan upplysningen och romantiken, och boken beskriver med exakthet denna övergång. Här finns både en uttalad motsättning, förnuft eller känsla men samtidigt en vision av en balans mellan förnuft och känsla som vägen till kärlek och lycka. Boken är fortfarande märkligt levande och har filmats flera gånger.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in