Alla namnen – i dopet och begravningsgudstjänsten
Namnets betydelse som bärare av personligheten framgår inte minst när Mose avkräver Gud på dennes namn. För att på Guds uppdrag gå till folket måste han kunna uppge namnet på den som sänt honom, annars vägrar han att gå. För tänk om ”de frågar efter hans [Guds] namn, vad skall jag då svara?”
Även om jag själv är präst så händer det att jag närvarar som vanlig deltagare vid en begravningsgudstjänst. Kanske har det varit tillfälligheter men det har inte varit ovanligt att officianten vid överlåtelsen enbart uttalat den dödes tilltalsnamn och efternamn, men inte övriga förnamn. Poängen kan vara att det var som Niklas eller Marianne den avlidna var känd av alla, inte som Rolf Niklas Edvard eller Stina Marianne Elisabeth. Varför då nämna alla namnen? Är det inte onödigt högtidligt i dessa förenklingens tidevarv?
