Kyrkoherde em.
Hur dopet gestaltas och var tyngdpunkten läggs i doptalet kan variera. Här finns risker såväl som möjligheter. Risken är att dopet trivialiseras fjärran från det sakrament som det är, att dopgudstjänsten blir så gullig att det radikalt annorlunda och heliga osynliggörs.
Det finns ett tydligt samband mellan vigningstjänsten och den öppna folkkyrkan. I en troendekyrka konstitueras medlemskapet av den personliga tron, vilket gör att den kan kännas trängre. I den folkkyrkliga traditionen är vigningstjänsten trons bärare.
I kyrkan räcker korset som symbol. Triumfkrucifixet vittnar om vem Gud är, altaret påminner om Guds närvaro, predikstolen signalerar att det finns ett tidlöst Ord att förkunna.
Ofta har de som lämnar haft en försumbar kontakt med kyrkan och är främmande för kristen tro. Men inte så få har lämnat därför att man inte längre ser en apostolisk och allmänkyrklig tro i Svenska kyrkan.
»Jag har sett, och ser, hur trons rimlighet vuxit fram ur härvan av hypoteser och hur den växer fram på nytt. Jesus Kristus är verkligen vägen, sanningen och livet. Och kyrkan, med alla sina brister, är verkligen hans kropp.»