Den otillräcklige prästen, del ett

En katolsk förståelse av ämbetet i Svenska kyrkan

Om prästämbetet tycks i dag råda en påtaglig oklarhet. Vad vigs man till? På vems kallelse går man? Vilket är uppdraget? Och har den apostoliska successionen någon som helst relevans i dag? Frågorna behöver ställas när det i vår tid mer blivit regel än undantag att präster går in i och ut ur sitt uppdrag, försöker hålla distansen till sin församling – helt enkelt tendensen att se på ämbetet som en anställning vilken som helst lydande under samhällets vanliga anställningsregler. Författaren är kyrkoherde emeritus och SPT:s redaktör.

Hon sa:
»Ni kunde förstås – avsvärja er.»
»Jag förstår inte.»
»Avsvärja er tro», sa hon och begagnade ett uttryck ur sin »Europas historia».
Han sa:
»Det är omöjligt. Det går helt enkelt inte. Jag är präst. Jag skulle inte kunna om jag också ville.»
Flickan lyssnade girigt. Hon sa:
»Precis som ett födelsemärke alltså.»

Så utspinner sig ett samtal mellan en alkoholiserad präst, »whiskyprästen», och en fattig flicka i en katolsk familj i en delstat i Mexiko. Efter en kommunistisk revolution tvingades präster antingen att fly, avsvärja sig sin tro, gifta sig – eller att avrättas. Den försupne prästen hade undkommit, hållit sig undan, fegt undflyende. Lite whisky var allt han fortfarande begärde.