Det som önskas är vitalisering, föryngring och förnyelse
Nyckelordet i den kyrkliga förnyelsen kan sammanfattas i ett ord: Inkarnation! Gud blev människa och tog kött i Kristus. Gud är konkret och nära.
I denna artikel reflekterar författaren, som är pensionerad »sognepræst» (kyrkoherde) i Aarhus, Danmark, över två svenska böcker, Christian Braws Vägen till kyrklig förnyelse. Nio berättelser och Gunnar Rosendals Osby församlings gåvo- och krönikebok I, 1934‒1951, båda utgivna på Artos & Norma bokförlag. Det gäller kyrklig förnyelse.
En tyst väckelse på gång?
Det verkar som att något händer just nu. Vissa kändisar träder fram och bekänner sin tro på Jesus. Vi hör talas om platser dit plötsligt många människor kommer. Särskilt unga människor mellan 18 och 25 år, och särskilt unga män, söker sig till kyrkan. En rapport från England, »The Quiet Revival», har visat att kyrkobesöken bland unga män har ökat från 4 procent år 2018 till hela 21 procent år 2025.
Vi märker en del av detta även i Danmark. Unga män söker sig inte till liberala kyrkor, utan till kyrkor som har en attityd: frikyrkor med en tydlig teologi, i Folkekirken till församlingskyrkor med en konservativ profil, till den katolska kyrkan och till den ortodoxa kyrkan.
I Danmark är Ateistsamfundet, »Ateistisk Selskab» – som jag gärna kallar »Ateistiskt Trossamfund» – oroad över utvecklingen. Är vi vid en punkt där materialism, sekularisering och postmodernism har misslyckats? Syns tomrummet, och finns det nu en längtan efter något annat som får vissa att söka sig till kyrkan och kristendomen?
Trötthet och slöhet – var finns vitaliteten?
Och ändå, samtidigt som detta händer, upplever man att vissa kristna, präster och församlingar, ja, en hel kyrka, börjar bli trötta. Kanske för att de (ännu) inte har upplevt den tysta väckelsen. Det saknas liv, vitalitet, djärvhet och engagemang för att vandra Guds väg helt och fullt. Aktiviteter, ja, men även de kan gå på tomgång och sakna andlig styrka och djärvhet. Då frestas vi att helt enkelt anpassa oss bara för att få lugn och ro, vilket vi inte borde (Romarbrevet 12:1f.: »…anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse...»). Visioner, djup och hopp saknas. Har vi slutat drömma?
