Domssöndagen

Kristi återkomst

»Återkommande i härlighet till att döma levande och döda»

Domssöndagen är den sista söndagen i Trefaldighetstiden. Kristi återkomst i härlighet, domen, den dubbla utgången och nyskapelsen av himmel och jord är inte isolerat från det andra i kristenlivet eller kyrkolivet, utan ingår i det framtidsperspektiv som den kristna kyrkan alltid lever i. Domssöndagen är inte en särling i Trefaldighetstiden utan ingår naturligt i den.

Tanken på den kommande domen och alternativet att ställas på Människosonens vänstra sida leder en människa, liksom kyrkan, till omvändelse och bot. Helvetet är helvetiskt, och det är en sund reaktion att vända det, synden (framför allt den egna) och ondskan ryggen och fly till Frälsaren Kristus. Att den kommande domen samtidigt är glädjerik att se fram emot beror på att den redan har ägt rum (Joh. 3:16–18, 5:24). Kristi återkomst är för varje själ som i nåd tagit emot Kristi rättfärdighet stor glädje: äntligen kommer Kristus Konungen för att uppfylla alla sina löften, kasta Djävulen i det brinnande havet, uppväcka alla döda och skapa nya himlar och en ny jord, där rättfärdigheten bor.

Domssöndagen avslutar kyrkoåret, vilket dock genom kyrkans historia inte varit något särskilt viktigt firningsämne. Trefaldighetstiden övergår helt enkelt i advent. Domssöndagens sammansatta tema sammanfattas i den nicenska trosbekännelsens »återkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände».

Liturgisk färg Grön eller vit. Under veckan grön.
Under veckan 24 november Andreas Dung-Lac, präst, och hans följeslagare, martyrer († 1839), röd; Johannes av Korset, präst och lärare († 1591)
Texter Dan. 7:9–10, Upp. 20:11–21:5, Joh. 5:22–30, Ps. 102:26–29

Psalmer