Svenska kyrkan har släppt sin dopfilm, en reklamsnutt på 15 sekunder som sänds på teve och kan ses på Youtube (Dopet – livets största fest). Filmen är nödvändig eftersom dop och medlemskap hör ihop. Om inte barnen döps kommer inte medlemsintäkterna att fylla kyrkans kassakista. Då blir Svenska kyrkan ännu en av världens många fattigkyrkor.
Reklamen är skickligt gjord. Känslomättad och med ett signalspråk om det trevliga, trendiga och inkluderande som betonas framför det heliga. Ungefär så som vilken namngivningsceremoni som helst kan vara och som uppenbarligen färgat av sig på hur dopreklamen utformats. Men varför inte? Kanske kan det få vara så också med ett dop.
Namnet är viktigt i ett dop. Ännu för bara några decennier sedan kunde barnets namn hemlighållas ända till dopdagen. En påminnelse om att den som ger en människa hennes innersta och djupaste namn, hennes jag, hennes personlighet och identitet är Gud. Så i en mening är dopet en namngivningsceremoni. Men framför allt så oerhört mycket mer.
För det är inte bara dop och medlemskap som hör ihop. Dopet är också att förenas med Jesus Kristus, att döpas till hans död och uppståndelse (Rom. 7). Dopet är portgången till det kristna livet – eller som det heter på modernt signalspråk och obegriplig kyrkiska: dopet är en livstydning. Så som missionsbefallningen uppmanar kyrkan att döpa – döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn – vill dopreklamen inspirera föräldrar att bära fram sina barn till dopet.
Varje präst vet att ett barndop är speciellt och kan beskrivas utifrån många aspekter. Ett sakrament, en helig handling, en rit och ett välkomnande in i familjen. Sött och charmigt med ett nyfött barn i centrum. På djupaste allvar och med glimten av värme, trivsel och trevlighet. Tårfyllt berörande, nära och intimt. Familjärt och hela kyrkans gemenskap.
Hur dopet gestaltas och var tyngdpunkten läggs i doptalet kan variera. Här finns risker såväl som möjligheter. Risken är att dopet trivialiseras fjärran från det sakrament som det är, att dopgudstjänsten blir så gullig att det radikalt annorlunda och heliga osynliggörs. Möjligheten är att kalla alla människor till det dop, som Jesus Kristus själv inbjuder till, att den som döps infogas i Kristi död och uppståndelse.
Enligt såväl Kyrkoordningen som Kyrkohandboken 2017 är kyrkorummet dopets normala plats som en påminnelse om att den som döps infogas i församlingen, i Kristi kyrka. Dopet är därför inte en privat ceremoni utan en helig handling – ett sakrament. Filmen ger ett annat uttryck, att det privata hemdopet är lika självklart som dopet i kyrkans egna rum. Det är olyckligt men kan kanske öppna för de möten som dopsamtalen innebär.
Vart Svenska kyrkans reklamfilm om dopet bär hän vet vi ännu inte. Kommande dopsamtal får visa vilka reaktioner den väckte. Så skriv gärna och berätta.
Kjell Petersson
Carin Åblad Lundström