Ecce Homo-utställningen 1998 åter aktuell, I

Narrativet och verkligheten

Författaren är präst, teol. dr och tidigare rektor för Församlingsfakulteten i Göteborg. I två artiklar förmedlas intryck och kommentarer kring den mycket uppmärksammade Ecce Homo-utställningen som fått ny aktualitet. I en första artikel ges en bakgrundsbelysning och i den andra, som publiceras i nästa nummer av SPT, en kritisk teologisk analys av Ecce Homo-komplexet.

En av de mest omvälvande händelserna under de senaste 50 åren – framför allt kyrkligt, men även kulturellt och politiskt – var Ecce Homo-utställningen i Uppsala i september–december 1998. Bilderna hade under samma sommar ställts ut vid Europride i Stockholm. De kom senare att visas på en rad platser i Sverige, men det var visningarna i Uppsala domkyrka som blev banbrytande. De förändrade »spelplanen», framför allt inom Svenska kyrkan men även i landet i stort, och kom att skapa spänningar i kyrkoledningens relation till en rad svenska kyrkor och samfund.

särskild anledning att reflektera

Just nu finns det särskild anledning att reflektera både över bilderna i sig och över utställningen i Uppsala. Den har nämligen aktualiserats på en rad olika sätt under senare år.

Vad gör utställningen aktuell just nu?

Fotografen bakom bilderna, Elisabeth Ohlson (under ett antal år: Elisabeth Ohlson Wallin), f. 1961 och död 30 oktober 2024, har nyligen figurerat i en dokumentär på SVT. Programmet Elisabeth Ohlson. Ecce Homo och sista självporträttet, producerat av Joakim Lindhé, sändes i SVT den 2 januari 2026. Hon hade tidigare, i januari 2024, blivit intervjuad i Min sanning, ett av SVT:s prestigeprogram. Båda programmen är nedladdningsbara.