Gunnar Weman i den sista intervjun

En ärkebiskops pastorala omsorg

SPT:s redaktör Berth Löndahl mötte den 19 januari ärkebiskop emeritus Gunnar Weman för ett samtal och en intervju. Den kom att bli hans sista, ett två timmar långt, öppet och varmt samtal. Fem veckor senare, den 24 februari, kallades han hem av Gud. 

Den 19 januari i år möttes ärkebiskop emeritus Gunnar Weman och SPT:s redaktör, Berth Löndahl, för vad som skulle komma att bli Wemans sista intervju. Vi satt vid matbordet hemma hos honom i Sigtuna, i det hus som han och Barbro köpte redan i början av sextiotalet. Det har fått finnas kvar sedan de ungefär tjugo år som Gunnar Weman var präst i Sigtuna, först som kyrkoadjunkt, sedan som kyrkoherde. Men däremellan, fram till pensioneringen som ärkebiskop 1997, har de bott i både Luleå och Uppsala.

Kaffet stod framdukat med ett par ostsmörgåsar till. Men vårt samtal började inte i kyrkofrågorna utan med att Gunnar Weman berättade om sin hustrus död, som kom hastigt och oväntat. Och ändå väntat. Ambulanspersonalen fann Gunnars lugn märklig. Hustrun låg död, alla upplivningsförsök var förgäves och meningslösa. Hur kunde då maken själv vara så lugn trots att Barbro på några sekunder just dött i hans famn? Som han förklarade för läkaren som kom: »Men hon är ju död och jag har varit präst hela mitt liv så jag vet precis vad det är. Och jag delar förtröstan med min hustru om evigheten.»

Nu gäller orden som Gunnar Weman sade om sin hustru Barbro honom själv – att ha en förtröstan om evigheten. Må han vila i frid och Guds eviga ljus lysa för honom. Requiescat in pace.

Men var det då meningsfullt att intervjua en tidigare ärkebiskop som pensionerades för 27 år sedan? 2024 är en annan tid än 1990-talet. Kyrkan ser emellertid tiden i långa siktstråk. Dåtid och nutid knyts ihop i en oavbruten vävnad av tidstrådar. Vi läser i dag mångtusenåriga bibelböcker likaväl som kyrkofädernas och Luthers skrifter. Vad som en gång var, traderas vidare in i vårt nu. Att då få ta del av ärkebiskop em. Gunnar Wemans tankar om förändringarna från hans första prästtid och biskopsperiod, fram till i dag, ger goda insikter.