En juligare Söndag efter Nyår

Evangelieläsningarna på Söndagen efter Nyår har skiftat i olika evangelieböcker och även jämfört med andra kyrkor. Författaren ger här en överblick över vilka evangelietexterna är och har varit men föreslår också alternativ till nuvarande ordning, exempelvis att lyfta fram den centrala Johannesprologen som annars har en undanskymd plats i evangelieboken. Författaren är teol. dr och kyrkoherde i Kungälv-Ytterby församling.

Jesus driver ut dem som köper och säljer i templet. Det är evangelieläsningen på Söndagen efter nyår (2 och 3 årg.). När jag inför föregående nyårsfirande förberedde predikan blev den naturliga frågan vad det här har med julen att göra. Och varför man valt just dessa texter denna söndag. Resultatet av mina undersökningar vill jag dela med mig av, tillsammans med utblickar i andra kyrkors textval och ett par förslag på förändring.

Till och med evangelieboken 1942 (EB1942), som gällde till dess att evangelieboken 1983 (EB1983) togs i bruk, handlade Söndagen efter Nyår om dopet. Huvudtext var Matt. 3:13–17 om Jesu dop. Första söndagen efter Trettondedagen hade däremot Jesus som tolvåring i templet som huvudtext (Luk. 2:42–52) med rubriken »Jesus såsom lärjunge och lärare» i EB1921, vilket var den första evangelieboken med rubriker, och »Guds son i Guds helgedom» i EB1942.

I EB1942 fanns bara en söndag som tydligt handlade om dopet och det var Söndagen efter Nyår. Rubriken var kort och gott »Dopet». Men eftersom denna söndag bara infaller fyra gånger på sju år – när nyårsdagen är onsdag–lördag – hade dopet en undanskymd plats i evangelieboken. Detta ville man göra något åt, och i EB1983 skedde två förändringar. Dels fick 1 e. Tref. nya textval och rubriken »Vårt dop», dels bytte man plats på Sönd. e. Nyår, som blev »I Faderns hus», och 1 e. Trett., som blev »Jesu dop». Förutom texten om den tolvårige Jesus blev också Joh. 10:22–30, tempelinvigningsfesten, och Matt. 23:37–39, Jesu klagan över Jerusalem, evangelieläsningar på Sönd. e. Nyår.