En kyrklig sed som växer

Välsignelse är ett ord med vidsträckt innebörd – i Bibeln ofta dialogiskt: Gud välsignar människan, och människan välsignar Gud, dvs. lovsjunger Honom. Begreppet har blivit alltmer aktuellt, dels genom ett ökat teologiskt intresse för materialitet, dels – ett skeende som inte uppmärksammas i antologin – att ett oklart »välsigna» har blivit ett »light»-alternativ till sakramentala handlingar. Förutom direkt välsignelse behandlar antologin en rad näraliggande begrepp, inte alltid med problematisering av skillnaden: konsekration, konfirmation, vigsel, vigning, invigning, t.o.m. ibruktagande – liksom ett antal ordlösa utformningar: välsignande gester, korstecken, smörjelser. Som man brukar säga om konfirmationen: en rad praktiker som borde söka sin teologi.