Artikelförfattaren, som under många år var redaktör för SPT, har en lång erfarenhet som församlingspräst. Han är ledamot såväl i kyrkomötet som i kyrkostyrelsen. Här får vi del av välgrundade reflektioner om predikan och predikans uppgift: vad som gör en predikan till apostolisk förkunnelse och en predikant till just en predikant. Artikelns andra del följer i kommande nummer. 

Rubriken har jag lånat av E.M. Bounds, en amerikansk artonhundratalspredikant inom metodisterna. Det korta citatet träffar en hjärtpunkt i predikanten och predikandet som blivit ännu mer aktuellt med utvecklingen av AI-generade texter. Frågan är om inte även vi präster kan ta hjälp av AI, som förledande enkelt tycks kunna sammanfatta det väsentliga i en text och ett ämne. Men AI:s texter är inte självklart bra eller centrala. Själv har jag konstaterat när jag sökt i ämnen som jag är rimligt kunnig i, att vad AI tar fram är summan av inlägg, inte det rätta och riktiga. Det svar som AI ger kan vara fel av samma skäl som att en ständigt upprepad lögn till sist blir en etablerad sanning – hur falsk den än är.

vad AI tar fram är summan av inlägg, inte det rätta och riktiga

Ändå är den begränsningen i AI inte det främsta skälet till att som präst aldrig förfalla till att använda AI. Skälen är andra. För vad är då en predikan? Är det en textmassa att förmedla från ambo eller predikstol? Ett koncentrat av otaliga predikningars innehåll en viss söndag? Eller något annat? En levande förkunnares förkunnelse i ett apostoliskt uppdrag? Ett ord från hjärta till hjärta till hjärta – från Guds Ords hjärta till prästens hjärta till gudstjänstfirarens? Ett utflöde av liv?

I en artikel i Dagen (27/7 2023) tog biskop (numera em.) Åke Bonnier upp frågan i ett samtal med Susanne Wigorts Yngvesson, att »tolkning av Guds ord kan inte bli genuint mänsklig utan att en mänsklig hjärna med själ och medvetande är med i processen. Även om Gud naturligtvis kan handla där vi minst av allt anar det, är själva framtagandet av en predikan också något som sker i en omistlig relation mellan Gud och den enskilde predikanten, och där både predikantens och mottagarens fria vilja att ’säga ja till Gud och säga nej’ (Svenska Psalmboken 289:1) spelar en viktig roll för själva mottagandet».

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in