En viktig utredning för skogen – och kyrkan!

Debatten kring hur Svenska kyrkan bör förvalta sina skogar har många ingångar. I SPT nr 1/2025 publicerades en artikel av Markus Klefbeck i saken. I denna artikel pekar f.d. komministern i Tölö-Älvsåkers pastorat Sven Svedulf på en annan infallsvinkel. Eftersom han vid flera tillfällen hänvisar till den tidigare artikeln, följer efter Svedulfs text en kort kommentar av Klefbeck, som är komminister med ansvar för Ingatorp-Bellö församling i Södra Vedbo pastorat.

En utredning om Kyrkan och skogen skulle möjligtvis kunna uppfattas som något av mindre vikt, särskilt vad beträffar kyrkans tro och bekännelse. Kyrkans organisation kan ge oss den tanken. Det ser ut som om egendomsförvaltningarna sitter lite vid sidan om i ett annex som inte riktigt hör till kyrkan och dess mission. Om inte förr, så efter att ha läst utredningen »Kyrkan och skogen – ansvar, handling och hopp», är det svårt att inte inse hur olyckligt detta är – för hela kyrkan. Jag kan inte se det som annat än som en brist i tolkningen av vår tro och bekännelse. Utredningens stora förtjänst är att blottlägga detta och dess konsekvenser och ge förslag på hur en kyrka bör leva som den lär.

Markus Klefbeck har skrivit om utredningen i SPT nr 1/2025 och förtjänstfullt skildrat prästlönetillgångarnas historia, beskrivit olika skogsbruksmetoder på ett hyggligt sätt och sedan bedömt utredaren Enanders konkreta förslag, lite grand ur klimataspekt, men mest ur ekonomisk synvinkel. Man kan komplettera med andra väsentliga och avgörande perspektiv och frågeställningar. Det första är den »existentiella» bakgrunden till utredningen och dess direktiv.

Den »existentiella» bakgrunden är ett planetärt nödläge

Det som närmast ledde fram till att utredningen tillsattes var kritik mot svenskt skogsbruk, både inom och utom kyrkan. Markus Klefbeck bedömer denna opinion som högljudd men betvivlar dess storlek och i vilken utsträckning den är inomkyrklig.

Det är vi människor som driver dem ur deras habitat.