På besök i en församling härförleden kunde man läsa i agendan att »vi använder glutenfritt nattvardsbröd». När man skriver så, är brödet helt fritt från vete om jag förstått det rätt. Anders Brogren skriver i SPT nr 6 att Erstas oblater består av potatisstärkelse, majsmjöl, rismjöl, och guarkärnmjöl. Inget innehåll av vete. Då är det alltså dessa oblater som celebreras när det står glutenfritt nattvardsbröd i agendan. Eller finns det någon annan variant?

Och då borde man som gudstjänstfirare få veta hur det förhåller sig, nformation till församlingen om vad som celebreras och inte endast notera: »glutenfritt». Vad är det vi tar emot?

På Oas-rörelsens hemsida står att läsa: »Brödet skall vara av vete fast den som inte tål gluten kan få bröd med mycket låg glutenhalt» (författat av Staffan Ljungman). Finns den möjligheten inte kvar? Kan (VDM) präster med biblisk förankring celebrera ett bröd som inte innehåller vete och säga Kristi kropp för dig utgiven, med gott samvete?

Jag tror att vi är många som nu stängs ute från nattvardsgemenskapen där vi tidigare haft det traditionella nattvardsbrödet av vete och med alternativet glutenfritt för allergiker. Jag skulle vilja veta vad som är orsaken till att inte respektera oss som fortfarande tror det som Niklas Adell skriver i SPT (nr 8), »att Gud mättar sitt folk med finaste vete» och att Jesus menar vad han säger: »Jag är livets bröd» (Joh. 6:48). Och vidare: »om vetekornet inte faller i jorden och dör…» (Joh.12:24). Jag vill förtydliga att jag inte anklagar någon, jag söker bara förstå. Det känns som det ena efter det andra tas ifrån oss i kyrkan och till slut blir det inget kvar.

Få upplever att man går ifrån det traditionella brödet i församlingarna, om det nu är så. Även där man inte förväntat sig detta och det gör mig bekymrad. Möjligt är att man tvingas till detta? Men det resulterar i en påtvingad falsk enhet och till splittring. Tänk om det är ett falskt bröd som delas ut i nattvarden med dessa Erstaoblater? »Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet» (Joh. 6:53).

Jag bara funderar. Jag är ingen teolog men önskar endast få svar. Kanske någon läsare av SPT kan navigera i detta? Jag kan bara svara för min egen del. Om det är inbillning eller inte vet jag inte. Jag försöker »gilla läget», men det går inte. Jag avstår hellre om det står glutenfritt nattvardsbröd, tyvärr. Och ärligt, det gör ont i hjärtat. 

Jan-Olof Göransson, Tranås

Svar från SPT:

Jag kan bara instämma i den sorg Jan-Olof Göransson ger uttryck för. Inställningen till nattvardselementen och hanteringen av dem vittnar om det teologiska förfallet och kalviniseringen i Svenska kyrkan.

Redan under 1500-talet fördes en teologisk strid mellan lutheraner och kalvinister om nattvarden; så även i Svenska kyrkan. Den lutherska synen på realpresensen – att Kristi kropp och blod verkligen är närvarande i nattvardens bröd och vin – försvarades med kraft av ärkebiskop Laurentius Petri.

Den kalvinistiska hållningen däremot förnekar realpresensen och ser brödet och vinet enbart som symboler. Denna uppfattning, som i Sverige under 1500-talet företräddes av Dionysius Beurræus, Erik XIV:s lärare, och Johannes Nicolai Ofeeg, biskop i Västerås, har under senare år olyckligtvis kommit tillbaka i Svenska kyrkan genom de anvisningar som ges i Fira nattvard, Brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar (2020).

Där hävdas att man inte bör »ge avgörande teologisk betydelse åt till exempel att brödet måste vara osyrat eller av ett visst sädesslag, eller att vinet måste ha en viss alkoholhalt» (s. 80), d.v.s. i klartext, att det går lika bra med majsbröd och druvsaft.

Detta bryter dock mot vår svenskkyrkliga lutherska tradition, som formades under reformationen. Vår tradition beträffande nattvardselementen är också i linje med vad som fortfarande gäller såväl i den romersk-katolska som i den anglikanska kyrkan.

Betänkligt är att majsoblater och druvsaft införts många kyrkor, utan att detta kungjorts på ett tydligt sätt. Om man vill fira nattvard enligt luthersk tradition måste man alltså själv i förväg ta reda hur nattvardselementen är beskaffade. Annars kan man råka ut för att bli fysiskt invaderad av kalvinistisk teologi.

Anders Brogren