Gott och blandat

En salig blandning – det är en kongenial titel på en årsbok där texter från många författare på en rad olika teman har samlats. Man skulle också kunna säga att det är ett sätt att göra en dygd av nödvändigheten för att slippa höra negativa omdömen om spretigt innehåll utan röd tråd. För min del väljer jag hellre beteckningen »mångfacetterat» för det samlade intryck som boken ger, lika mångfacetterat som livet i kyrkan är i våra dagar och har varit genom historien.

Många av texterna berör på olika sätt kyrkans situation i dagens samhälle, flera av dem med hänvisning till den franska filosofiprofessorn Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare (Artos 2022) och dess relevans för svenska förhållanden. Påpekanden om att både historia och nuläge för kyrkorna i Frankrike och Sverige i många avseenden skiljer sig åt verkar ha fog för sig men Delsols resonemang ger relief åt den svenska situationen.

Ett par av artikelförfattarna alluderar på de sura gubbarna på läktaren i Mupparna som var rörande ense om att allt var bättre förr. Inte så att de ser sig som kyrkans motsvarigheter till Statler och Waldorf. Snarare vill de försäkra läsaren om att de inte vill hamna i det facket. Samtidigt torde det vara omöjligt att jämföra det generella läget i Svenska kyrkan i dag med det som tidigare rått utan att dra slutsatsen att det faktiskt på många sätt var just bättre förr, när alla invånare hade en grundläggande kunskap om kristen tro, åtminstone i teorin, och innan kyrkan, som Folke T. Olofsson påpekar, miste kontrollen över tid och rum. I kalendrarna anges inte längre söndagarnas namn, däremot kanelbullens dag. Och det finmaskiga församlingsnätet är, konstaterar han, sönderrivet med allt större garnmaskor.