Guds rike och freden

Det är söndag och jag lyssnar till evangelietexten från Johannesevangeliets andra kapitel där Jesus är på bröllop i Kana. Till synes motvilligt förvandlar han vatten till vin, det första av hans tecken enligt samme evangelist. I en tid av relativt lugn rådde samtidigt ofrid och förväntningarna på var Jesus skulle framträda, när han skulle förvandla samhällsordningen och hur han skulle gå tillväga, var sannolikt lika många som dagens förväntningar bland kristenheten. Pax Romana, som omnämns i två av bidragen, var visserligen i den antika världen ett tillstånd av stabilitet och relativ fred, men att friden var en sällsynt gäst vittnar evangelierna om. Kanske är det stunder som denna som Guds rike främst blir synligt? Korta, benådade ögonblick där friden tar sin boning bland människor vars omständigheter annars mest präglas av ofredens många ansikten?