Kyrkoåret genom kyrkans alla år. II.

Kyrkoårets uppbyggnad är varierad. Jesu Kristi liv, död och uppståndelse liksom det kristna livet lyfts fram under kyrkoårets olika perioder. Det är en rikedom för kyrkan. Mikael Isacson, kyrkoherde i Kungälv-Ytterby pastorat och teol. dr, fortsätter här sin insiktsfulla vägledning genom kyrkoåret med dess variation och stabilitet. Kyrkoårets olika karaktärsperioder är något som en präst kan luta sig mot i förkunnelsen och liturgins rikedom.

Fortsättning från föregående nummer.

Påsktiden och Pingst

Påskens firande sträcker sig från påskdagen till och med pingst. Numera markeras detta i Svenska kyrkan genom att evangelieboken talar om andra, tredje osv. söndagen i påsktiden och inte om söndagar efter påsk. Söndagarna fördjupar förståelsen av uppståndelsen och vad det innebär att leva tillsammans med den uppståndne: möten med den uppståndne på annandag påsk och andra söndagen i påsktiden, den gode herden ger sitt liv för fåren på den tredje söndagen.

Fjärde och femte söndagen pekar fram mot Kristi himmelsfärds dag då Jesus fysiskt lämnar lärjungarna och vad det då innebär att leva i hans efterföljd. Evangelierna på samtliga dessa söndagar, förutom annandag påsk, är hämtade från Johannesevangeliet. Fjärde och femte söndagen i påsktiden är evangelietexterna hämtade från Jesus avskedstal (Joh. 13–17). Sjätte söndagen i påsktiden är av tradition bönsöndagen.