Författaren är Master of Arts (MA) med inriktning mot religionsvetenskap och kännare av ryskt tänkande och situationen i Ukraina. Han publicerade i SPT nr 8/2025 en uppmärksammad artikel om »Den ryska världen» och »det heliga Rus – skillnad och samband». I denna nya artikel redovisar han hur bl.a. Svenska kyrkan, Lutherska Världsförbundet, Kyrkornas Världsråd, påven Franciscus och den rysk-ortodoxa kyrkan under perioden från 2014 till april 2024 beskrivit eller hanterat situationen i Ukraina. I mycket återfinns även i väst tankar som är präglade av Russkiy Mir, den ryska (tanke)världen.
Artikeln bygger på den masteruppsats jag avslutade vid Linköpings universitet hösten 2025. Syftet var initialt att undersöka kyrkliga reaktioner inför konflikten och kriget i Ukraina för perioden 2014–2024. Det skulle ske genom källkritisk studie av olika objekts öppna forum på internet. Jag väntade mig att finna spår av rysk influens, en tydlig infärgning av den ryska trikoloren, men inte på ett strukturerat sätt. I stället dök ett tydligt fenomen upp, ett utarbetat koncept i form av Russkiy Mir.
Russkiy Mir – ett genomtänkt och beprövat redskap
Russkiy Mir är inte på något sätt ett abstrakt eller flytande begrepp utan ett genomarbetat koncept med en tydlig skapare, greve Sergeij Uvarov (1786–1855). Ryssland var under 1820-talet skakat av oroligheter, men med Uvarov som utbildningsminister kom en fast hand in i det ideologiska gensvaret. Det var då Ryssland slutligen identifierade sig som ett imperium kombinerat med ett genomtänkt enhetligt, ideologiskt koncept. Konceptet var och är ett verktyg för kolonial och imperialistisk dominans över andra kulturer och en osynlighetsstav över allt som inte passar – en rysk graffiti.
Uvarov myntade en »slogan»: Autokrati, Nation (Ryssland), Ortodoxi, dvs. tro, tsar och nation i en helig allians som lovade ryssarna himmelsk välsignelse samt ett stort eskatologiskt öde om de höll samman. Under Uvarovs ledning skrevs även nya läroböcker i historia, och då skapades ett narrativ som överlevt in till denna dag. Det Heliga Ryssland består av tre folk, Storryssar, Vitryssar och Lillryssar (Ukrainare).
Regionen Ukraina kallades Lillryssland eller Nya Ryssland. Detta rike föddes i Kyiv, närmare bestämt när fursten Volodymyr lät döpa sitt folk år 988. Civilisationen påstods härstamma från denna dopfunt. Det ryska språket var vidare en viktig komponent, repet, som band samman de tre bröderna.
Uvarov förespråkade en intellektuell russifiering
Konceptet har genomgått en del evolution fram till i dag, laddats med eskatologiskt innehåll men i stort bestått sedan greve Uvarovs penna torkade. Uvarov förespråkade en intellektuell russifiering genom att uppfostra de ostyriga polackerna i Kyiv, som han då uppfattade ukrainarna. Från tid till annan, och särskilt i dag, har konceptet laddats med mer militaristiska och rent religiöst fanatiska drag. I SPT nr 8/2025, redogjorde jag mer detaljerat för Russkiy Mir.
Källstudien – dess övergripande frågeställningar och metod
Den period som undersöktes var 2014 – april 2024. Den aktuella konflikten startade 2014 med att Ryssland annekterade Krim. Den undersökta perioden avslutas april 2024, då den ryska ortodoxa kyrkans patriark Kirill på en kongress för organisationen World Russian Peoples Cathedral gjorde ett uttalande som uppmanade till etnisk rensning och folkmord på ukrainare i Guds namn. Han kom så att säga »ut ur garderoben», och det sände en chock genom västliga kyrkor.
Undersökningen gick till så att jag samlade in alla reaktioner i en viss grupp av genererade kodord. Dubbletter sorterades ut och sedan klassificerades resultaten i kategorier efter frågeställningar samt placerades på en tidslinje. På så sätt kunde en begränsad statistisk jämförelse göras. Frågorna syftade till att dels förstå huruvida en influens fanns av Russkiy Mir, dels hur objekten reagerat teologiskt.
Gemensamt för alla objekt, utom den ryska ortodoxa kyrkan, var ointresset för Ukraina före den 24 februari 2022. Från 2014 till 2022 rasade visserligen ett blodigt krig med många civila dödsoffer, över 10 000, en väldig mängd flyktingar, solklar rysk påverkan, men de studerade objekten reagerade med att i stort se bort. Kriget rasade i Europas hjärtland, i objektens närområde, men detta ändrade inte fokus. T.ex. är det 120 mil fågelvägen mellan Lunds domkyrka och Sankt Georgskatedralen i Lviv, medan det är 150 mil mellan Lund och Kiruna.
Lutherska Världsförbundet och Svenska kyrkan – ora et labora och tystnad
De båda lutherska objekten har sedan den 24 februari 2022 i stort riktat in sig på att hjälpa humanitärt. Svenska kyrkan gav 242 sökresultat för hela perioden och Lutherska Världsförbundet 244. Av dessa återfanns 4,96 procent respektive 2,8 procent före den 24 februari 2022. Det enda objekt i hela studien som i princip framstår som fritt från influens av Russkiy Mir är Lutherska Världsförbundet. Det beror dels på att man haft mycket praktiskt fokus, dels på att man har medlemskyrkor i både Ukraina och Ryssland. Enskilda individer i dessa har under hela perioden agerat modigt och beundransvärt. Lutherska Världsförbundet talar tydligt och klart om vem som angripit vem, fördömer Rysslands agerande och ger Ukraina ett klart stöd.
Man talar gärna om brodermord
Hos Svenska kyrkan finns tydligare påverkan av Russkiy Mir. Man har haft problem med att nämna vem som attackerat vem och vad brottet egentligen består i. Mycket medkänsla har uttryckts men lite av kritik och klarspråk. Ganska tydligt återanvänder enskilda representanter för kyrkan sådana ord och termer som emanerar från den ryska kyrkan och dess patriark. Man talar gärna om brodermord, ett Kain och Abeldrama, hur ryssar och ukrainare egentligen står så nära varandra. Ukraina beskrivs även med termer, lånade ur rysk beskrivning, som splittrat, fullt av spänningar, i kulturell gemenskap med Ryssland, en bro mellan Öst och Väst.
Vagheten blir extra tydlig när kyrkan skall reda ut vem i konfliktzonen de egentligen ska diskutera med. Tomos-processen, att Ukraina fått en egen ortodox kyrka, ignoreras. I stället famlar man efter UOC-MP, den ortodoxa kyrka i Ukraina som är underställd Moskvapatriarkatet. Framför allt läggs kraft på att försöka få kontakt med patriark Kirill av Moskva, då man tycks anse att denne äger vilja och möjlighet att påverka situationen positivt. Kyrkan har även en utmaning i att Alternativ för Sverige, som ingår i kyrkomötet, 2023 lämnade in en motion med en tydlig parallell till Russkiy Mir-konceptet. Förvisso avvisades denna i skarpa ordalag av kyrkomötet, men inte desto mindre äger kyrkan här en tydlig rysk påverkansgrupp i sin egen kropp.
Den kristna fredsrörelsen, som oroar sig över NATO-anslutning och vapenexport till Ukraina, brottas tydligt med krigsfrågan. Man upprepar i sina argument tydligt sådana förklaringsmodeller till kriget som Ryssland fört fram, t.ex. att NATO har en del i konflikten genom att expandera till Rysslands gräns, att man kapprustat, etc.
Svenska kyrkan präglas av vaghet, undfallenhet i att tala klarspråk, möjligen okunskap om regionen och oförmåga att lära om. Någon gång 2023 ändras dock tonen och man tillämpar nu ett fränare tonläge visavi Ryssland. I rättvisans namn skall dock påpekas att enskilda individer i kyrkan från den 24 februari 2022 förhållit sig tydligare och varit skarpt kritiska.
Båda organisationerna har bedrivit omfattande hjälpverksamhet, något som präglat deras teologiska budskap. Man talar om hjälp, medkänsla och stöd. Till sina egna medlemmar vill man ingjuta hopp i en hopplös tid. Budskap om försoning och fred/frid har präglat de teologiska argumenten till Ukraina/Ryssland. En tydlig »Långfredag» finns närvarande – Jesus led, ni lider, men Mästaren är med er i detta.
Kyrkornas Världsråd och påven Franciskus – diplomater i kläm
Dessa båda objekt har i huvudsak ägnat sig åt att verka för fred och försoning genom diplomati. Även här rådde ointresse för konflikten före 2022, men i något mindre grad än hos tidigare objekt. Kyrkornas Världsråd åstadkom 297 sökresultat, påven Franciskus 294. Av dessa förekom 24 procent respektive 11,9 procent före den 24 februari 2022.
Kyrkornas världsråd ser som sin uppgift att främja dialog och vill gärna vara en plattform för detta. I sin kropp har de den ryska ortodoxa kyrkan som en av sina största medlemmar. Man är genomgående mycket vag i sin kritik när man beskriver vad som sker i Ukraina. Förvisso fördöms enskilda brott, men så otydligt att det ibland lika gärna kan vara ett UFO som utfört dådet. Envist upprätthåller man dialog med patriark Kirill, ifrågasätter vissa bombastiska uttalanden och nöjer sig med bortförklaringar.
Gång på gång besöker man Moskva och odlar kontakten med UOC-MP i Ukraina. Kyrkornas Världsråd är även en försvarare av denna kyrkas rättigheter när den efter flagranta säkerhetspolitiska brott kommer i konflikt med den ukrainska staten. Det envisa försvaret av den ryska medlemmen utlöser kritik inom och utom Kyrkornas Världsråd. Krav reses på att den ryska kyrkan skall uteslutas, bl.a. av ärkebiskop emeritus Rowan Williams, men Kyrkornas Världsråd viker inte en tum i detta ärende.
I förklaringen till kriget återkommer fratricide, syskongrälet, men ofta också skulden hos Väst och NATO som anses ha ökat spänningen i regionen. Kriget ses som ett resultat av geopolitisk spänning. Dr Ion Sauca, generalsekreterare 2021–2023, skrev 2023 identiskt lika brev till presidenterna Putin respektive Zelenskyy. Brevet var ett resultat av att fru Olena Zelenska skrivit till honom och bett Kyrkornas Världsråd att ta ställning. I sitt brev ber han båda presidenterna att visa omsorg om civila, undvika onödig blodspillan, respektera humanitära korridorer, etc. Han vädjar till dem att de ska se varandra som systrar. Han ber dem att inte internationalisera sitt familjegräl, minnas sin gemensamma historia, sina andliga band, formade under sekler. Han lider med ryska och ukrainska mödrar. Båda måste svara inför historien över hur de hanterat kriget, och han förstår att det finns stridbara nationalister i båda lägren att hantera. Lyssna inte på dem! Dr Sauca önskar att de båda ska fira påsknatten i Kyiv tillsammans som vänner. Brevet är inte bara naivt, det är också ett exempel på hur djupt influerat Kyrkornas Världsråd är av Russkiy Mir.
Man beskriver från 2014 Ukraina som splittrat, med olika språk, spänningar, med tävlande aggressiv nationalism som utnyttjar religion för politiska syften. Notera att detta är Rysslands beskrivning av Tomos och Ukraina. Vidare ser Kyrkornas Världsråd gång på gång UOC-MP som den enda rimliga plattformen för fred och dialog, då denna kyrka överbryggar alla språk, nationalismer etc. och är älskad av alla. I sin beskrivning av denna splittring och tävlan understryker man det ryska argumentet att Ukraina egentligen inte är en nation, bara ett konglomerat av spänningar.
Först i april 2024, med patriark Kirills »folkmordsuttalande», reagerar man kritiskt – men intill denna dag är den ryska kyrkan fortfarande medlem i Kyrkornas Världsråd.
Påven Franciskus reagerade redan 2016 på konflikten i Ukraina. I Havanna mötte han patriarken Kirill och bekräftade deras vänskap samt den ryska kyrkans förmåga att mäkla fred i regionen. Under perioden ägnade sig Franciskus huvudsakligen åt två saker, att gråta över och be för Ukraina samt försök till diplomati.
Han ville gärna komma till tals med Kirill, men det skedde inte. I stället stödde han den katolska och den grekisk-katolska kyrkan i Ukraina och använde Vatikanens resurser till att förhandla om krigsfångar, bortrövade barn, etc. Till stor del använder han även sitt »publika kapital» genom olika uttalanden.
Den vaghet som varit för handen hos andra finns även här. Påven blir den siste av objekten som de facto utpekar Ryssland som ansvarig för kriget och de brott som begås – i oktober 2022. Även här används familjeförklaringen, syskongrälet, som beskrivning. Ukraina och Ryssland beskrivs som djupt besläktade i historia, minne och religion.
När påven skall försöka förklara orsakerna till kriget menar han att detta minsann inte är historien om Rödluvan – det krävs två för tango. Vidare är geopolitiska spänningar, NATO och kapprustning viktiga orsaker. Vapenindustrin har ett finger med i spelet och använder Ukraina som laboratorium. Ryssland, en nation av högt stående värden, som producerat en humanism av Dostojevskijs klass, kan inte begå brott. I stället är det giriga krigshetsare och legoknektar från t.ex. Dagestan.
Vid några tillfällen utlöser påven stor ilska i Ukraina och i Väst. Han vill absolut ha en rysk och ukrainsk flicka vid Långfredagens korsvandring. Han beklagar den stackars flickan Duginas död. Hon var dotter till Alexander Dugin, en av Putins hjärnor, och »flickan» hade gjort flera reportage från det krigshärjade Ukraina där hon triumferande lovordade Rysslands seger.
Påven talar även till rysk ungdom och uppmuntrar dem att minnas sitt stolta förflutna, Peter den stores och Katarina den storas Ryssland, två härskare som sannolikt varit de mest fördärvliga för Ukraina med undantag av bolsjevikerna. Han uppmanar även Zelenskyy att visa vit flagg, kapitulera inför övermakten. Påven Franciskus ter sig mycket influerad både av Russkiy Mir och nutida rysk propaganda. I december 2024 skickade president Putin en nyårshälsning till sina vänner i Väst – Orbán i Ungern, Vučić i Serbien, Erdoğan i Turkiet och Franciskus i Rom.
Teologiskt har båda dessa objekt reagerat i princip likadant. Man ber för folket i Ukraina och Ryssland, känner omfattande medlidande. Jesus är Fredens prins. Alla som nu lider skall uppstå med Kristus. Jesu budskap är frid, inte krig. Dialog och försoning är den enda vägen. För påven är även Maria viktig och vid flera tillfällen helgar hon båda folken till sitt modershjärta. Vart går två bråkande syskon? Till mamma så klart!
Den ryska ortodoxa kyrkan – Europas sjuke man?
Detta objekt har betett sig annorlunda än de andra. Det har gett 739 träffar och hela 37 procent ligger före 2022. Ett mycket dominerande tema har varit kampen mot Tomos-processen och försvaret för UOC-MP samt Ukrainas och Rysslands gemensamma förflutna och broderskap. Man agerar på ett sätt som kopierar ryska politiker med ringa-in-till-teve-maraton, frotterar sig med politiker på utställningar och symposier, firar gudstjänst med politiker och så vidare. Allt detta är främmande för övriga studerade objekt.
Före 2022 beskrevs Ukraina och patriarken Bartolomeus av Konstantinopel som korrupta, våldtagna av Väst under »homosexmaffians» influens, som Bidens eller Satans leksak, NATOS språngbräda mot Ryssland – och framförallt vilsefört. Man vill visa på de tre bröderna, deras familjerelation, hur allt började i Kyiv för 1000 år sedan i en dopfunt, att oändliga välsignelser väntar det Heliga Rus när de förenas i kampen mot det dekadenta Väst. Detta Heliga Rus, d.v.s. kyrkoprovinsen, sammanfaller geografiskt med Putins politiska mål med kriget.
Språket och referenserna är i ökande grad allt mindre bibliska. Snarast hämtas de ur historien eller ur legendariska krönikor som Nestorskrönikan, ett nationalepos över det gamla Kyiv-Rus. Putin liknas vid »heliga» ryska härskare som enade de ryska landen. Ivan IV, Peter den store och Stalin lyfts fram.
Tydligt är att språket och världsbilden radikaliserades efter 2022. Ryssland blev alltmer akut hotat, ofta av Satan/Antikrist och dennes härskaror av liberala HBTQ-kramare – Väst och Ukraina. Kriget är heligt. Att dö för kriget kan ge direkt frälsning genom martyrskap. Ofta lyfts dödsrunor fram över stupade präster och krigare som slagits mot vedervärdiga fascister under outsägliga prövningar men ändå räddat sina kamrater.
Det som måste ske i Ukraina handlar om allt från omskolning och kyrklig inkludering till utrotning och förstörelse. Det är Satan man kämpar mot och då är inga offer orimliga. Helt öppet redovisas även hur kyrkliga representanter på ockuperat område deltar i omskolningen av ungdomen till ryska värden.
Genomgången av denna källa har varit djupt prövande. Det är en häxkittel av rädsla, hat och politik. Alldeles uppenbart handlar det om den ryska kyrkans totala lojalitet mot den politiska makten i stället för Kristus. Man kunde hoppas att dessa röster endast består av enstaka alkoholiserade tokstollar i Kamtjatka, men det är den absoluta makten i kyrka och politik i en ohelig allians som talar.
Det är en häxkittel av rädsla, hat och politik.
Kyrkans uppgift – barmhärtig samarit och profet
Alla objekt utom det ryska har rapporterat om en stor humanitär verksamhet under kriget i Ukraina. Man har engagerat sig på plats, i flyktingfrågor, för bortrövade barn, för fred och på alla sätt praktiserat att »älska sin nästa». Med emfas har alla objekt, utom det ryska, uttryckt sin medkänsla med Ukrainas folk, fördömt brott som begås, låt vara mer eller mindre sent och tydligt, och försökt vara solidariska med Ukrainas folk.
Gemensamt för alla, utom för ryska kyrkan, var blindheten före den 24 februari 2022. Russkiy Mir-konceptets syfte är att osynliggöra Ukrainas unicitet och existens. Min forskning kan inte avgöra om denna tystnad är en effekt av konceptet, men likväl är detta avsikten. Alla objekt, förutom Lutherska Världsförbundet, har varit okunniga och ointresserade av att egentligen förstå Ukraina och dess folk i sig, mer än som ett offer eller Antikrists härskaror. Men samtliga västliga objekt har med råge uppfyllt rollen som samariter.
Två objekt har axlat en annan kyrklig roll, profetens. Lutherska Världsförbundet har modigt, klart och tydligt talat om vad synd är i denna situation, vad och vem som är fel, ibland med stora risker för enskilda individer. Den ryska ortodoxa kyrkan beter sig nästan uteslutande som en profet. Problemet är vad den profeterar.
De objekt som ägnat sig åt omfattande diplomatisk verksamhet, d.v.s. Kyrkornas Världsråd och påven Franciskus, har på ett allvarligt sätt komprometterats av sin oförmåga att tala sanning, att sätta sig in i den reella situationen i Ukraina och agera därefter. Dessa två objekt är i hög grad påverkade av Russkiy Mir och har misslyckats med att vara självkritiska, detta trots att allt hat som den ryska kyrkan producerat sen 2014 och som det varit lätt att få tillgång till.
En sista tanke – ärlighet och klarsyn
Kyrkor i Väst är skyldiga Ukraina ärlighet och klarsyn, inte likgiltighet eller ambivalens. Det må ha varit förlåtligt 2014 men inte fyra år in i ett totalt krig i Europas hjärtland. För att uppnå ärlighet och klarsyn måste vi inse djupet av rysk påverkan på oss, vår kyrka samt vår uppfattning av situationen. Finns det en rysk ortodox kyrka för en helig provins? Är den historien 1000 år gammal? Eller är den ett spretigt träd med många unika grenar?
Efter att ha avslutat en Masterexamen med tyngdpunkt på just slavisk kristendom, vill jag peka på att svensk opinionsbildning länge skett enligt ryskt narrativ. Är det därför Svenska kyrkan inte etablerar någon kontakt i Ukraina mer än med UOC-MP? Eller 2022 stångar sig blodig, liksom flera av objekten, för att få komma till tals med patriarken Kirill? Många av oss kan fascineras av historien om ryska heliga dårar. Vi har lärt oss att fenomenet är ryskt. Men visste du att det korrekt kanske borde kallas ruthenska heliga dårar – med andra ord ukrainska – då fenomenet började där?
Vi har ett krig i Europa, en granne som bedriver angreppskrig mot en annan granne, en kyrka som insjuknat i hat och nationalism. Det är hög tid att vi reviderar vår kunskap för att fatta rätt och bättre beslut. Vi behöver klarsyn. Ukrainas kyrkor och deras troende har i ett långt historiskt martyrskap under rysk påverkan förtjänat rätten att uppfattas sådana de är – ukrainska. Att få existera.
Johannes Källström
