»Men, vet du inte vad en genväg är, farmor?» Det var ungefär så det då sjuåriga barnbarnet stönade något uppgivet när jag, som har ett omvittnat dåligt lokalsinne, körde från barnbarnfamiljens radhus till bion, men via den tidigare bostaden. Annars hade jag kommit bort mig i den bohuslänska småstaden.

Detta kan förefalla som en lite söt och allmänt komisk episod. När jag satt i bilen hem till Göteborg, slog det mig att detta är en utmärkt reflektion över livet. Hur ofta har vi inte tagit »omvägar» genom livet, eller snarare genom livets olika erfarenheter som långt senare förefaller dåligt genomtänka eller rentav dumdristiga. Brist på konsekvenstänk, så uttrycker vi det på pedagogspråk. Varför insåg jag inte att… Och hur kunde jag vara så naiv att tro att… Varför gjorde jag inte… när jag hade möjligheten? Du har säkert gjort samma reflektioner.

Denna artikel är för inloggade användare

Registrera din e-postadress för att få tillgång till fler artiklar och vårt nyhetsbrev.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in