Livet i serierutor?

I skolan arbetar jag en hel del med s k sekvensbilder med de sexåriga förstaårseleverna. Tre tomma rutor på ett pappersark där eleverna ska komma på och teckna ett händelseförlopp. Syftet är givetvis att träna på att tänka ut, illustrera och lite senare skriva texter med en inledning, en fortsättning och ett slut. Det förutsätter fantasi att teckna miljöer och detaljer och kreativitet att tänka ut berättelsens först, sedan och till sist…

De kan hålla på med samma händelseförlopp under flera dagar, inte sällan ett par veckor. Innan läsåret är slut har många i klassen gjort händelseförlopp med sex rutor, och därför betydligt mer kreativa än de första. De får arbeta med en ruta i taget. Först med bara blyertspenna så att de kan sudda ut, göra om och komplettera. När de är helt nöjd med första rutan, är det dags att färglägga. Långsamt och noga. Med spetsig penna för att kunna följa konturerna och nå in i alla hörn. Sedan nästa ruta. Logiskt tecknat, så att personer, hus och andra detaljer går att känna igen från ruta till ruta genom hela händelseförloppet. Koncentrationen och arbetsron i klassrummet är påtaglig.