Lokala assistentpräster – varför och hur?

Framtiden för Kristi kyrka är aldrig dyster utan hoppfull. Men en enskild kyrkas förutsättningar kan vara det. Författaren, stiftsadjunkt i Växjö stift, tar här upp två troliga scenarier för Svenska kyrkans behov av präster. Det ena är att försämrad ekonomi innebär att man på många håll inte kommer att ha råd att anställa präster. Det andra är att vi troligen kommer att se en ökad prästbrist. Redan nu är pensionerade präster på många håll nödvändiga för att klara situationen. Utifrån detta argumenterar författaren för lokala assistentpräster, vad man kanske skulle kunna kalla för »församlingsveniater».

Häromåret skrev jag ett slags kombinerad lärobok i homiletik och metodbok för vad jag kallar församlingsveniater. Utgångspunkten i boken är predikans uppgift att ta med lyssnaren till den brännpunkt där Kristi ord möter erfarenheten av vår livsvandring, därav titeln Emmausvägen.1

Jag använder det obsoleta begreppet veniat men har försett det med en viktig förled. Jag argumenterar för att tillstånd att predika och leda församlingens gudstjänst vanligen bör begränsas till ett uppdrag för och i församlingen. I anslutning till detta lyfter jag fram ytterligare ett begrepp: assistentpräst. I den här artikeln presenterar jag ett utkast till hur assistentpräster skulle kunna regleras i kyrkoordningen. Men först till frågan varför. Varför behövs något sådant?