Moseböckerna med kristna ögon

Moseböckerna är ingen lätt litteratur. Första Mosebok med Urhistorien, Patriarkberättelserna och Josefsberättelsen tycker vi nog alla är läsvärd. Det gäller väl också Andra Moseboken med uttåget ur Egypten och fram till de tio budorden i kapitel 20 och kanske också de därefter följande lagarna om allmänmänskliga relationer som finns på likande sätt i andra främreorientaliska lagsamlingar. Men när man fortsätter med Moseböckerna tar det lätt stopp. Här kommer massor av detaljerade föreskrifter, först om byggandet av tabernaklet i öknen och sedan om alla upptänkbara detaljer i livet. Många gånger föreskrivs dödsstraff för minsta förseelse, eller stympning som när en kvinna försöker hindra sin man från att bli ihjälslagen genom att angripa motståndarens svagaste punkt, könsorganen (5 Mos. 25:11). Hellre skulle hon alltså se sin man dö och därmed också förlora försörjningen för både sig själv och barnen. Det är så att man ibland vill resa sig upp och ropa: »Detta kan inte vara Guds ord!»

Jag läste någonstans att problemet med dessa texter inte är att de återspeglar en gången tids tänkesätt. Problemet är att de står i en skrift som vi ändå ser som ett ord från Gud.