Omvänd moralpanik
I dag, när många kyrkor gått i en progressiv riktning, upprörs man när unga uppvisar konservativa drag.
I dag, när många kyrkor gått i en progressiv riktning, upprörs man när unga uppvisar konservativa drag.
»Det kan inte förhålla sig så, att en människas förhållande till den Gud, som skall döma hela världen med rättfärdighet, enbart tar hänsyn till om en människa har en rätt tro enligt dogmatiken och bekännelse till Kyrkans förkunnade Jesus.»
Allt inom oss reser sig i protest: jag är inte skapad för att dö, slockna, utplånas. Jag är en evighetsvarelse – allt det underbara men också svåra som jag mött, såsom det blev mitt, kan inte bara slockna ut, förklinga, tystna.
När kyrkorummen blivit tömda på bilder, dofter, mystik och krångliga men lockade melodislingor, upptäckte den upplyste lutheranen att tron i all sin färdigpaketerade tydlighet hade tappat såväl sin dragningskraft som sin vardagsnära praktiska nytta.
Hans motto är In Illo uno unum, som kan översättas med »I Honom som är En, är vi ett», eller »I den Ende (Kristus) är vi ett». Uttrycket är hämtat ur den helige Augustinus reflektioner över Psaltarpsalm 127, där han förklarar att »även om vi kristna är många, så är vi ett i den ende Kristus.»