Påsk- och pingsttiden

Utan påsk inget kyrkoår. Inte ens en kyrka, inga sakrament, inga nådemedel. Inget hopp, ingen försoning, ingen nåd för »om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro ... då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder» (1 Kor. 15:14,17). Ingen påsk och vi saknar hopp, ingen påsk och tillvaron blir smått hopplös och meningslös.

Påsktiden präglar kyrkoåret och är dess förutsättning. Här uppstår Kristi kyrka därför att Jesus Kristus är den uppståndne som evigt lever. Påskens händelser kastar ljus över det förflutna och hopp inför framtiden.

Kristi uppståndelse kan ses ur flera tidsperspektiv. Först och främst är det genom den som lärjungarna och Kristi kyrka förstår allt annat i hans liv – bebådelsen, födelsen, tre år av tecken och vittnesbörd, korset, himmelsfärden, återkomsten. Och dopets och nattvardens instiftande. Folkets fråga, »vem är han?» (Mark. 4:41) får sitt svar i uppståndelsen. Som Johannes senare skriver: »Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet ...» (1 Joh. 1:2).