Septuagesima

Nåd och tjänst

»Genom Guds nåd är jag vad jag är»

Septuagesima betyder »den sjuttionde». Septuagesima är den sjuttionde dagen före Påskdagen. 70 var antalet av dem som utvandrade till Egypten liksom antalet år i exil (Jer. 25:11 f.). I fader Gunnars bönbok »Den bedjande kyrkan» återfinns tre Magnificat-antifoner för var och en av söndagarna i Förfastan. Den första om Adam påminner om hur synden kom in i världen – och pekar samtidigt mot den andre Adam, Kristus. Den andra talar om Noa som byggde arken som räddning undan syndafloden – i Kyrkan räddar Kristus oss undan fördärv och dom. Den tredje talar om att Abraham offrade sin son – Kristus är Guds enfödde Son, offrad för oss på Golgata. De vördnadsvärda patriarkernas gärningar ingick i Guds nåderika handlande, i förhistorien till Jesu försoningsgärning.

I vår evangeliebok är fokus denna dag på Guds nåd, inte minst i relation till vår (för-)tjänst. Guds nåd är radikal. En predikan över liknelsen i första årgångens evangelium kan sammanfattas: »Gud är inte rättvis».

Liturgisk färg Grön eller violett/blå
Under veckan 21 februari Lars Lewi Laestadius, präst († 1861), vit; 22 februari Petrus biskopsstol, vit
Texter Jona 3:10–4:11, Fil. 1:3–11, Luk. 17:7–10, Ps. 25:4–11

Psalmer