Brev till SPT
Denna syn genomsyrar apparaten Svenska kyrkan och präglar dess verksamhet praktiskt taget överallt. Den är djupt ogudaktig, helt okyrklig och fullständigt förödande för Svenska kyrkans egentliga liv.
Denna syn genomsyrar apparaten Svenska kyrkan och präglar dess verksamhet praktiskt taget överallt. Den är djupt ogudaktig, helt okyrklig och fullständigt förödande för Svenska kyrkans egentliga liv.
Läget är alltså akut, men föranleder på sin höjd endast axelryckningar hos kyrkostyrelsen och kyrkomötet. Som vore det oundvikligt.
I SPT nr 23 har Anders Brogren några reflexioner med anledning av Niceajubileet och den betydelse som konciliet haft för relationen mellan den kristna kyrkan och judendomen. Till detta vill jag foga några synpunkter.
Jag försöker »gilla läget», men det går inte. Jag avstår hellre om det står glutenfritt nattvardsbröd, tyvärr. Och ärligt, det gör ont i hjärtat.
Elia möter i det här sammanhanget Gud i en stilla susning. Jag tolkar det som att Elia behövde tas åt sidan och ur sitt sammanhang ett tag för att kunna höra Guds tilltal. Mitt i livsbruset och ekorrhjulet kunde Gud inte komma till tals med Elia.