En av de båda (sedan länge utflugna) sönerna, var på snabbvisit, varpå jag pekade på plattorna genom fönstret och utgjöt min frustration. Då kom den klockrena kommentaren, om så med en vänlig blinkning: »Du har inget val – gå ut och böj på knäna!» Där fick jag.
Hur ska vi som kristna förhålla oss till makten? I vår vardag ställs sällan den frågan på sin spets, men vi måste ändå tänka igenom vårt svar.
Min nya hobby är att rita och skriva om »De som gått före», apostlar och profeter, martyrer, påvar, biskopar, jungfrur och lokala, lite mytomspunna helgon, som Sankt Elof i Borgholm eller Sankta Elin av Skövde. Jag är nu klar med 183.
Den som beger sig på vandring gör det för att se och uppleva nya vägar, nya vyer och få nya upplevelser. När man kommer hem från en vandring, kan man ofta säga att man har blivit berikad på ett helt annat sätt än efter sin vanliga promenad.
Det händer att kristna missförstår detta med arbetslivet och tycker att det är finare och lite viktigare med sådana arbeten som sker i kyrkan och församlingen.