När Uppsala universitetsbyggnad uppfördes 1887 lät den dåvarande rektorn, Carl Yngve Sahlin, pränta in Thorilds tänkespråk över dörren till aulan. Det väckte dispyter då och gör det kanske än.
Några av munkarna har utfört denna syssla i kanske sextio år, och det har inte spelat någon roll om jag var på plats i kyrkan eller ej. Kyrkan kunde ha varit tom på besökare: Bönen har ändå pågått, utan uppehåll. Det är en mycket stärkande tanke.
Berit Simonsson funderar över den stora skilsmässan och samhörigheten
Här hade vi funnit Sveriges roll i världen, vårt ansvarsområde. Inte i de nationella intressenas konkurrens, utan i det oegennyttiga engagemanget.
En av de båda (sedan länge utflugna) sönerna, var på snabbvisit, varpå jag pekade på plattorna genom fönstret och utgjöt min frustration. Då kom den klockrena kommentaren, om så med en vänlig blinkning: »Du har inget val – gå ut och böj på knäna!» Där fick jag.