Yngve Brilioths syn på liturgin och kyrkans kontinuitet, II

Ur SPT 4/2021

Här fortsätter teol. dr Maria Eckerdals artikel om ärkebiskop Yngve Brilioths strävanden att förnya den svenska kyrkans liturgi och nattvardsliv. Artikelns första del publicerades i förra numret av SPT.

»Sinnliga medel» som uttryck för mysteriet

Liturgin som praktik var viktig för Brilioth därför att mässan måste uttryckas och framställas. Detta skedde genom det han kallar »sinnliga medel».NOT1 Dessa skulle skapa rum för att gudstjänstfirarna i någon mån skulle kunna ana det mysterium och den helighet som fanns bortom orden. Innehållet i mässan var ingenting mindre än Kristus själv, och därför måste mässan vara genomträngd av tillbedjan. Han beskriver den fortgående inkarnationen som »den ena frälsarehandlingen» vilken var sammankopplad med »de otaliga nattvardsbord där den tillägnas och uppleves».NOT2 Det var sålunda för Brilioth viktigt att mässan firades i enlighet med det mysterium den är: Den måste bruka sinnliga medel ... och ge rum för den ordlösa aningen av en hemlighet, ett mysterium som gäckar vårt kroppsliga väsens uttrycksmöjligheter. En rätt evangelisk gudstjänst måste städse sluta människor samman i gemenskap kring korset, en tillbedjans och tacksägelsens, men också den broderliga kärlekens gemenskap. En rätt evangelisk gudstjänst måste leva i kyrkan, och städse på nytt uppbygga Kristi kyrka med nådens medel.NOT3

Genom att på detta sätt tala om liturgin i den svenska kyrkan som gestaltad genom yttre handlingar och sinnliga medel för att framställa mysteriet, ville Brilioth placera den svenskkyrkliga liturgin i katolsk tradition.

Hos Brilioth framträder sålunda en grundläggande sakramental syn på liturgin, som med sinnliga medel bär det översinnliga. Genom dessa medel uttrycker gudstjänsten Kristus, som den är bärare av genom att den firas rikt i avsikt att främja andakten och tillbedjan i mässan. För Brilioth bars sålunda den osynliga nåden av synliga tecken. Denna insikt ledde för honom till en tvåfaldig utmaning för kyrkan, nämligen att gestalta liturgin så att den tydligt uttryckte detta förhållande, och att undervisa unga och gamla om det. Brilioth eftersträvade ett folkligt medvetande om den svenska kyrkans kontinuitet med fornkyrkan. Han ville att den gudstjänstfirande församlingen skulle lära känna kyrkans, och därmed mässans historia och sammanhang. Församlingen skulle känna till de stora linjerna i liturgins historia och att samma linjer ledde vidare in i den egna sockenkyrkan.NOT4