Anständiga människor
I Danmark sågs judarna som danskar. Där var man ett folk i ett Fädernesland och med ett gemensamt Modersmål. Ett angrepp på judarna var ett angrepp mot danskarna och något som kyrkan måste engagera sig i.
När jag fick frågan om jag ville recensera rubricerade bok höll jag på med läsningen av två andra böcker, Hannah Arendts Den banala ondskan och Gitta Serenys Vid avgrunden, alltså om två av Förintelsens hantlangare, Adolf Eichmann och Franz Stangl.
Båda dessa officerare tillämpade en anpassad form av moral. För Eichmann var det inget problem att mörda människor om det skedde smärtsamt. Det var inte judarna som var offer utan officerarna vilka var tvungna att göra hemska handlingar för att vara lojala mot Hitler. Stangl försvarade sig med att han själv inte dödat någon utan endast arbetat med administration. Han insåg dock inte att denna var en förutsättning för massmördandet. Och, skriver Sereney, när han insåg vad som skedde hade han inte mod att backa ur.
