Ännu en spaning efter det hopp som flytt, II
Om solidaritetens förtroendekapital bryts ned raseras även det stabila samhällets grunder. Individualismen börjar nå vägs ände liksom kollektivismen gjorde det i de kommunistiska länderna.
Kyrkoherde em.
Om solidaritetens förtroendekapital bryts ned raseras även det stabila samhällets grunder. Individualismen börjar nå vägs ände liksom kollektivismen gjorde det i de kommunistiska länderna.
Om hoppet nu är så viktigt för livsviljan, så måste frågan ställas: Vad händer i ett samhälle, om hoppet dör? Om mörka, destruktiva krafter blir mer dominerande än de uppbyggande? Om hopplösheten kryper in under huden på människor som lever i samhällets marginaler.
Källströms språk kräver eftertanke. Till synes enkla formuleringar får mig som läsare att gång på gång dröja mig kvar vid en mening, några ord, en tanke. Språket balanserar mellan prosa, lyrik och träffande oneliners mellan det lättläst tillgängliga och det personligt utmanande.
Debatt kring sexualitetens gränser har närmast tystnat och tystats. Osäkerheten är påtaglig. Har sexualiteten några gränser utöver det lagstadgade förbudet mot våldtäkt, incest och pedofili? Men i övrigt? Etiskt och moraliskt?
Ämbetet är inte en roll. Det är ett liv. Att vara vigd är att vara insatt i en levande relation till Herren Jesus Kristus. Lika lite som man kan vara mer eller mindre gift lika lite finns det ett mer eller mindre i prästvigningen.