Kyrkoherde em.
Omhändertagandet av de hungriga, törstiga, hemlösa, nakna, sjuka och fångna. Detta som är ett utflöde av Herrens egen kärlek, ingen från honom frikopplad barmhärtighetsgärning.
I valet mellan att betrakta Konstantin som en despot eller som en politiker som trodde på sanning, rätt och rättvisa, stannar författaren inför både-och. Längre kommer man inte.
Det är något vi som lever i en välfärdskultur och välfärdskyrka ständigt behöver påminnas om och rannsaka oss inför, både som enskilda och som församling.
En central tanke hos Weil är att människans nakenhet i den mest extrema fattigdomen öppnar för en högre nivå av verkligheten. Weil hänvisar gärna till den helige Franciskus. Hos honom var det inte bara en nakenhet i Kristi efterföljd utan även ett accepterande av vad denna nakenhet förde med sig.
Författaren utgår från att gudsbegreppet är mänskligt konstruerat, men det innebär inte att Gud inte är verklig eller att det inte finns något väsentligt hos Gud, som gör vårt gudsbegrepp lämpligt.