SPT vill positivt uppmärksamma en satsning i Växjö stift. Alla kyrkoherdar i stiftet ska få möjlighet till en fördjupningstid (»Nu får kyrkoherdar möjlighet till fördjupningstid», Kyrkans tidning, publicerad 12 mars 2026). Biskop Fredrik Modéus blev inspirerad av den studietid han själv, efter en tid som biskop, fick under 2024. Modéus förhoppning är att kyrkoherdarna ska »känna sig inspirerade, påfyllda och stanna länge på sin tjänst».
En ledare i SPT nr. 20, 2025 skrev att präster och diakoner borde få möjlighet till en studietermin, bl.a. stod att »det skulle vara välgörande för hela Svenska kyrkan». Så bra att Växjö stift velat införa detta för kyrkoherdarna. Det mest glädjande i detta är inte att SPT (eventuellt?) har fått ge inspiration, utan att kyrkoherden och i förlängningen församlingslivet kommer att må väl.
Kyrkans Tidning lät några röster uttala sig om kyrkoherdarnas fördjupningstid. Johan Engvall från Kyrkans Akademikerförbund uttryckte: »Det är slitsamt att vara kyrkoherde och ganska många slutar efter ganska kort tid. För att stärka uthålligheten är den här möjligheten att fördjupa sig i någonting, att få en paus från vardagen, något vi bara ser positivt på.»
En sak som återkommer i kommentarerna är en förhoppning om att kyrkoherdarna ska bli långvariga på sin tjänst. Just detta är viktigt för en församlings kontinuitet och Gudsfolkets känsla av sammanhang. Kontinuitet och värdet i att vara långsiktig ska uppmuntras för alla präster och diakoner. En präst som blir kvar (och allt i fortsättningen gäller även diakon) lär känna sin församling. Prästen kommer efterhand att förstå enskildas nöd och glädjeämnen. När tjänsteåren läggs till år, byggs ett förtroende för prästen – det är någon som stannar kvar, också när det är lite tufft. Prästen hinner skapa konflikter och lösa konflikter. Församlingslivet flackar inte hit och dit. Människors gudstjänst och teologiska profil rivs inte hela tiden isär av nya tjänsteinnehavare med egna och kortsiktiga visioner.
En studietermin är något som konkret bidrar till att präster kan hålla i en församling på längre sikt. Det kan också finnas annat som gör prästerna uthålliga och långsiktiga. Att hitta nycklar till sådant som gör de pastorala tjänarna långsiktiga är viktigt. Församlingslivet i sin helhet mår väl av uthålliga präster.
Ledaren i SPT nr 20. 2025 uttryckte: »En enkel pastoral tes är att prästens och diakonens långsiktighet och trohet är bra för församlingslivet.» Detta påstående är inte helt tagen ur luften. Det finns forskning som stöder detta. Kanske någon biskop eller ledamot i någon stiftsstyrelse läser denna ledare och gillar idén med långsiktiga kyrkoherdar. Nu ska ni nu få argument för er sak.
Dagens Nyheter rapporterade för några år sedan om en studie som visade på de positiva effekterna för patienter att kontinuerlig ha en och samma läkare i primärvården (»25 % minskad dödlighet hos norrmän som träffar samma läkare», DN 20 aug. 2022, uppdaterad). Bakgrunden är att vårdcentraler i Norge har något som kallas fastläkarsystem. Alla norrmän erbjöds från år 2001 att för sin primärvård välja en allmänläkare, som sedan har ansvar för patienten. Patienten har sin egen allmänläkare.
Det har gjorts en registerstudie på detta system, publicerad 2021 i British Journal of General Practice. Det visade sig att patienter med samma läkare har minskad dödlighet, minskat antal akuta besök och minskat antal inläggningar på sjukhus. I ett diagram som sammanfattar studien med en stapel för behov av konsultation utanför kontorstid, en för behov av akut sjukhusvård och en för dödlighet, minskar staplarna mer och mer från att man haft samma läkare ett år upp till den sista stapeln som visar patienter som haft samma läkare i 15 år. Några citat ur DN:s artikel: »Studien ger starka argument för att organisera sjukvården så att patienten har en personlig fastläkare över lång tid, säger Hogne Sandvik». Och »Studien påvisar vikten av kontinuitet över tid, påpekar professor Steinar Hunskår i ett filmklipp.»
Är detta tillämpligt på präster i en församling? Ja, absolut. I fallet läkare i primärvården handlar det om att läkaren lär känna sina patienter och tidigt ser förändringar i patienternas mående. Läkaren har helt enkelt god koll på individerna. En präst som är länge i samma församling, lär känna människorna där. Det ger fysiska fördelar. Prästen märker exempelvis förändringar i hur församlingens medlemmar mår, märker om någon blir ensam, kanske är den enda som tidigt ser om någon fastnar i ett missbruk.
Ännu viktigare är de andliga vinsterna. Prästen kan exempelvis märka Andens beröring hos någon, förstå hur Guds ord ska nå just den som finns i närheten och bygga det förtroende som krävs för själavårdssamtal och bikt.
Kallelsen till präst får inte vara en karriärsatsning eller ett sätt att självförverkliga jaget. Prästens kallelse är för församlingens bästa. Orden om sjukvården går att rakt av tillämpa på det kyrkliga livet: Av pastorala skäl bör Svenska kyrkan organisera detta så att alla församlingsbor får en personlig relation till sin präst. Det är viktigt med kontinuitet över tid.
Självklart händer det att en präst hamnar på fel plats, saknar kompetens för en viss tjänst eller av olika anledningar kan behöva flytta på sig. Men grundläggande är det bra för församlingarna med pastoral långsiktighet och kontinuitet. Alltså, diakon och präst, bli vid din läst, då blir det bäst, inte bara för dig själv, utan för alla!
SPT
Josefin Linderås
