De första kvinnliga prästerna

I modern svensk kyrkohistoria finns det knappast något ämne som har varit mer brännande än det om prästämbetets öppnande för kvinnor och relaterade följdhändelser. Nu har det passerat över sextio år sedan beslutet togs och de första kvinnorna vigdes till präster. Skilda perspektiv har anlagts på ämnet och själva historieskrivningen om vad som hände har sett olika ut.

Ett nytt grepp har forskarna Frida Mannerfelt och Alexander Maurits tagit i boken Kal­lelse och erkännande: berättelser från de första prästvigda kvinnorna i Svenska kyrkan. De har samlat berättelser från 34 av de 54 första prästvigda kvinnorna, de som vigdes 1960–1970. Materialet är insamlat till studien, men har tillkommit under en period av 50 år. Bokens ena syfte är att tillgängliggöra dessa berättelser som ett slags historisk dokumentation. Det andra syftet är att med autentiska vittnesbörd fördjupa och komplettera historieskrivningen i avseende på 1958 års beslut i kyrkomötet att öppna prästämbetet för kvinnor.